Det är ju en jäkla skitgrej alltså. I mitt huvud är det så uppenbart att min pojkvän garanterat kan hitta någon snyggare, roligare, smartare, finare än mig att jag inte kan släppa det. Jag kan förstå med mitt förstånd att det inte funkar så men känslomässigt är det sanning. Fick låna en bok av min sponsor som fokuserar på svartsjuka, dess orsaker och hur man kan jobba med det. De första kapitlen förklarade att de som är kanslomässigt osäkra, ofta till följd av missförhållanden i uppväxten(check), oftare tenderar vara svartsjuka. Men det kan också bero på tidigare svek (check) och att bristen på tillit till den andra personen ofta beror på bristade självtillit (check) och låg självkänsla (check). Inte konstigt atr det är som det är med andra ord. Acceptera och det är ok. är
Min pappa är alkoholist.
Länge tänkte jag att det är något som hände när jag var liten och inte påverkar mig idag som vuxen. Jag visste dock att jag mådde dåligt, kände mig utanför, sökte bekräftelse utifrån, kände mig otrygg, var förvirrad och oroade mig mycket. Jag har nu lärt mig att dessa karaktärsdrag är några av de som är utmärkande för barn som växer upp i en miljö som liknar den jag upplevde.
Den här bloggen är en viktig del i min resa mot ett nytt sätt att leva.
Sidor
onsdag 30 maj 2012
Teambuilding
kommunicera...
Sen pratade jag lite om min konflikträdsla och att jag har svårt att lita på mina känslor eller ens veta vad jag känner eller tycker mitt i en situation och att det därför ofta kommer efteråt. Bad honom också att vi pratar om de kapitlen som står i den bok jag lånat honom nu (Struggle for intimicy, J Woititz) så att jag får förklara vad som stämmer på mig och på vilket sätt. Och så att han får fråga om vad han kan tänkas undra. Sa också att jag uppskattar att han frågar och undrar för i mitt huvud betyder det att han tar det på allvar, reflekterar och bryr sig.
Vi pratade också lite om att vi ju aldrig har bråkat och att jag har rätt svårt med arga personer, därför är det bra att han är så lugn. Sa också att det kan vara bra för honom att veta att om vi har ett riktigt bråk någon gång så är chanserna stora att jag gråter, för det är så jag reagerar när jag är arg och när nån annan är arg. Bra för honom att veta.
måndag 28 maj 2012
Första dagen på jobbet
jag behöver träna på att fråga om hjälp, och det kommer jag verkligen få möjlighet att göra nu. Acceptera att det är mycket jag inte kan eller förstår och att det kanske inte ens fastnar första gången någon förklarar. Helt enkelt kommer jag få många tillfällen att öva på att be om hjälp och att inte känna mig tjatig eller jobbig för att jag gör det.
söndag 27 maj 2012
Nu börjar sommaren
Just nu är jag mitt i arbetet med fjärde steget. Det är tungt men ändå frigörande på nåt sätt. Känns också lite som om jag inte går tillräckligt djupt eftersom det ändå inte är ännu jobbigare. Denna prestationsångest igen. Men jag försöker träna på att ha balans och snarare ta lite tid oftare för att kolla på frågorna och reflektera än att sitta långa stunder och bli helt slut. Försöker lyssna på min kropp också, den ger mig tydliga signaler när det är dags att ta en paus, får numer huvudvärk när jag suttit med frågorna ett tag.
Ska träna på att komma igång med bloggen igen nu under sommaren för jag tror det kan vara bra eftersom att jag inte kommer vara hemma i min trygghet med min lgh, sponsor och min ACA-grupp. Det finns Al-Anon möten i den staden jag kommer vara mest i sommar och jag har lovat mig själv att prioritera att gå dit så ofta jag kan. Är faktiskt lite orolig för hur den här sommaren kommer bli, nytt jobb i ny stad och massa nya människor och allt vad det innebär att komma in på en ny arbetsplats. Det finns också ett litet orosmoment i att jag under en månad kommer bo tillsammans med min pojkvän. Givetvis kommer det bli väldigt mysigt och trevligt också och fint för oss att få lite tid tillsammans och ta igen lite vardag efter det här året. Men samtidigt finns det en ganska stor risk att jag tappar mig själv lite när jag bor hos honom och jag inte får det automatiska utrymmet för att ta hand om mig själv. Här har jag en stor utmaning att ta ansvar för att jag ska må bra, få ut känslor som kommer upp, inte stänga av och låtsas och träna på att sätta mig själv först och inte gå in i honom för mycket. Det blir en utmaning det kan jag säga. Speciellt att vara proaktiv i det, jag brukar ju ofta kompromissa på mig själv tills det inte går längre och jag blir tvungen att göra annorlunda för att jag får upp för mycket känslor eller får ett break down. Träna, träna...
fredag 25 maj 2012
Sömnproblem
Jg kan inte sova, vet inte vad det är riktigt. Går bara runt i huvudet och jag plågar mig själv med de gånger jag kännt mig opririterad, bortvald eller på nåt annat sätt frustrerad på min pojkvän. Det bara går runt. Även de händelser som har kommit fram som missförstånd och när jg vet att det bara är i mitt huvud. Dt spelar ingen roll att vi har pratat om det tidigare och rett ut det, nu kommer det med samma kraft tillbaka. Kn inte släppa, glömma.... Och allt fint och bra är bara helt borta, lögner eller oviktigt i mitt huvud. Suck. Jag är så trött på det här! Upp och ner, upp och ner...
Innan jag åkte från honom i morse skrev jag söt gonatt-lapp och la i hans säng så han skulle hitta den när han går och lägger sig. Nu känns det jättejobbigt för i mitt huvud känns det som om jag ger mer, eller att jag ger för mycket och tt han inte uppskattar drt. Rädslan för att visa mig sårbar, visa känslor den är stark, för då kan man bli sårad, utnyttjad. Jag ör så förbannat rädd för att bli utnyttjad... Och för att upprepa misstagen från mitt förra förhållande. Slits mellan att våga och att vilja hålla honom på avstånd. Eller mellan att inte kritisera och va ärlig och att agera dom jag borde. Det beror på hur man set på det och vad som är rätt.. Oj, vad jag svamlar. Är iaf inte rätt tillfälle att reda ut det nu...
Och nu så får jag en notis om att han har ritat nåt till mig. Vill göra tillbaka, eller skriva att jag inte kan somna. Få hans bekräftelse så jag kan bli lugn och somna... Suck... Jag är nog lite hungrig. Går och tr en banan istället.. Så länge iaf
Nu har jag ätit banan, kollat på vad han har ritat men inte gjort nåt tillbaka, tyckte det va en ok kompromiss.
torsdag 24 maj 2012
Kontroll?
Frågade nyss min pojkvän om vi skulle Skype:a, han svarade 'Kan inte ikväll' och sedan 'imorgon!'
jag går igång på att han inte säger varför han inte kan idag. I mitt huvud finns bara en förklaring, han ska göra nåt han inte vill att jag ska veta... Jag är t o m med så nojjig att jag målar upp att han har en tjej där nere som han vill träffa nu när jag varit där en vecka. Suck! Det kan också vara så att han ska ut och inte vill säga det för han vet att jag får upp övergivenkänslor och svartsjuka av det. Hade nog också reagerat annorlunda om han skrivit lite gulligare.. Kanske...
Men det skulle faktiskt också kunna vara så att han bara är mitt uppe i nåt eller bara inte tänker på att säga varför.
Pjuh, när jag sätter ord på de här känslorna känns det bättre. Jag erkänner att de finns, försöker att inte slå på mig själv för att jag reagerar så. Det är inte så konstigt efter det du varit med om. Det är ok. Andas och lämna över. Kan inte kontrollera allt han gör och inte gör. Det löser sig. Skulle ju va så himla skönt att kunna känna tillit till att han menar vad han säger och inte skulle gå bakom ryggen på mig. Men det är svårt. Men ja, nu tränar jag ju iaf.
torsdag 17 maj 2012
Svåra beslut
<p>Är helt slut. Sovit 10 h men har ingeb kraft alls. Funderar påom jag mår bäst av att va hemma med mig själv och sova ikväll eller att åka hem till mamma. En del av mig vill väldigt gärna få krypa upp i hennes famn och gråta medan den andra sidan tänker att det inte ger så mkt eftersom det bara blir över kvällen för att jag måste tillbaka hyffsat tidigt imorn. Sen ör det ju lute jibbigt attåka också. En timme åt varje håll.
Det skulle va skönt att åka om jag vågar släppa, å andra sifan är det här sista kvällen jag har för mig själv innan jag åker till min pojkvän på lördag. Behöver ju inte göra då stor sak av det heller. Suck. Ska börja med att ta en liten nap, sen får vi se.</p>
söndag 13 maj 2012
Social träning
Ett annat tillfälle var när vi skulle göra en del teambuildingaktiviteter, vid en station blev jag ihop-parad med en person som jag haft lite svårt för och här va det också så att jag först tyckte det va jobbigt/tråkigt för jag hade hellre varit i par med någon annan. Men sen kom det upp i mitt huvud att det är ju just den här personen som jag kanske behöver komma närmre och att jag nu fick en chans att omvärdera min åsikt om honom. Jag ser det här väldigt positivt just för att det gör att jag kan slappna av mer och inte lägga så mycket energi på den här typen av kontroll. Det fanns en del fler liknande exempel och det är jag väldigt glad för.
lördag 12 maj 2012
Flashback 17
I nästa varje möte diskuterar vi relationen med pappa. Att vi bråkar mycket, att jag är irriterad på honom, att jag försvarar min mamma och att jag inte tycker att han lyssnar eller att jag kan ha en diskussion med honom. Det är påtagligt att det inte va så bra hemma då. Finns beskrivet att mamma tog upp skilsmässa vid jul 2002 och att det sedan va jobbig stämning och att pappa har mycket gliringar mot mamma vilket jag tycker är jobbigt.
En sak stod där också som jag blev lite fundersam över, att mamma och jag ska ha diskuterat en ev skilsmässa när jag va 10-11 år (det som jag trott va ca 12 år tidigare) och att mamma då låtit mig bestämma hur jag ville ha det. Har inget minne av detta, måste fråga mamma om hon minns det på det sättet.
Jag beskrev också att jag ibland mådde dåligt utan att veta varför och att jag var mycket fundersam över det. Det stod även att jag var bekymrad över att jag hade svårt att acceptera mina "dåliga sidor" och det va skrivet i fotbollssammanhang, tror det har att göra med att jag satte väldigt stor press på mig själv och sedan tryckte ner mig själv när jag inte nådde upp till de höga målen.
Det känns bra att läsa de här papprena för att få lite mer förståelse och ytterligare en pusselbit, och det känns rätt att det kommer in nu när jag är inne i det stegarbetet som jag är.
Nu ska jag va snäll mot mig själv och se lite på nån serie, äta popcorn och somna tidigt.
torsdag 10 maj 2012
Så synd om mig
Och tänk att det fungerar faktiskt rätt bra nuförtiden. Som nu till exempel, jag har jag fått ur mig det, repeterat för mig själv att det finns ett bättre alternativ och accepterat att det blir så ibland. Framsteg!
Gonatt
onsdag 9 maj 2012
Snäll mot mig själv
Jag känner också, samtidigt som det är sjukt jobbigt, att det är läkande på nåt sätt. Efter att jag varit hos min sponsor och redovisat en del i söndags kände jag mig trött men på ett bra sätt. Lite lättare och lugnare tror jag. Så det är det jag går mot, det är det som är min drivkraft. Ibland blir jag så ivrig att tillfriskna att jag vill göra allt på en gång, då blir det inte bra. Det här tar tid och det ska det göra för att det ska få sjunka in. Insikter och tankar ska få vandra från hjärnan där jag identifierar och förstår till hjärtat där de ger mig frid och ro. Börjar kunna ta till mig detta mer, att det tar tid och att jag måste ha tålamod, är så van vid skolan och annat där jag brukar prestera bra och förstå snabbt att det är frustrerande att detta tar tid. Men som sagt, det går bättre. Och jag märker ju att det händer saker utan att jag måste pressa så hårt.
tisdag 8 maj 2012
Små saker
Sedan var han överlag rätt trött och jag blev lite stel efter det där så det va inget mysigt snack. Är så känslig när jag inte får bekräftelse från honom. Sagt med hans egna ord: "Hur många gånger ska jag behöva säga det för att du ska tro på det?". Suck.
Det känns iaf bättre nu när jag har fått ur mig det, annars hade jag legat och nojat och fått svårt att sova.
Saknar pappa
Jag tycker det är så svårt att veta vad som är vad och om det är verklig saknad eller mina vridna lojalitet som spökar. Är så kluven. Men det känns ändå som om jag börjar läka, det är inte längre omöjligt för mig att se pappa och mig umgås igen. Det känns fint
måndag 7 maj 2012
Mardrömmar igen
Jag vet ju också varför de kom. Jag har börjat jobbet med steg fyra på allvar och igår var jag hos min sponsor och redovisade en bit av det. Det är riktigt tungt och det vore konstigt om jag inte kände ett motstånd. Mardrömmarna är min kropp och mitt undermedvetna som sätter in försvarsmekanismer när jag gräver djupt och drar upp jobbiga minnen och känslor.
Jag ska inte pressa för hårt, men jag vet att jag trycker på rätt punkter.
söndag 6 maj 2012
Framsteg
Lättare när han är glad
Att det blev så tror jag beror på att han va på det sättet. Senast jag kom ner till Spanien va han bakis och trött och hade inte så mkt engagemang för mig. Då blir jag också lite osäker och har svårt att ta initiativ och visa ömhet själv. Rädslan för att bli avvisad kommer in. I torsdags när han kom hit va det helt annorlunda. Han va väldigt mysig och visade tydligt att han saknat mig och att han tyckte det va trevligt att komma hem. När han är så får jag mycket lättare att visa mina egna känslor och slappna av. Jag känner mig älskad och vågar ta risker på ett annat sätt.
Får träna på att visa vad jag känner oavsett vad han visar. Om jag är arg och han är glad så får jag visa det. Om han är sur och jag är glad så får jag vara det. Det är ok att känna vad jag känner.
tisdag 1 maj 2012
Mormor- skuldkänslornas mästare
Det som kanske stör mig mest är att jag låter mormors försök att lägga skuld på mig för att jag åkte att påverka mig. Hon säger aldrig nånsin att det är roligt att jag kommer eller frågar nåt personligt direkt och för det mesta vet hon inte hur hon ska bete sig så då skrattar hon åt det jag säger och tycker jag är konstig. Hon har nog aldrig tagit mig på allvar, vi har nog aldrig haft ett seriöst samtal. Inte bara hennes fel, det vet jag men hon har alltid fått mig att känna som om jag inte riktigt duger. När jag va liten va det alltid som att jag va inte va tillräckligt snäll, flickig, duktig eller något annat.
Fan, nu när jag skulle gå så kunde hon inte ens säga att det va trevligt att jag kom eller att se mig eller nåt. Det va bara dåligt och "tokigt" att jag åkte så tidigt... Blä för folk som lägger skuld på andra!