Försök till sammanfattning

Sista kvällen i Madrid nu. Har tagit vara på dagen genom att bara gå runt i staden hela dagen. Liksom sugit in atmosfären en sista gång. Avslutade med paella på min favoritrestaurang, svårslaget. Imorgon går planet, kl 15. Mycket känslor kring det. Ska bli fantastiskt skönt med semester. Men gud vad jag kommer sakna den här staden, kulturen, maten, vädret.

På något sätt sitter jag här och skriver för att jag vill sammanfatta, smälta, förstå. Få grepp om vad som hänt den här perioden. Vad jag gjort. hur jag utvecklats. Vad jag lärt mig om mig själv.
Men jag är nog inte där än. Det är fortfarande för rörigt.
Men nu bubblar det upp en del lycka och stolthet över hur jag hanterat det här. Jag har gått emot många av mina rädslor och visat för mig själv att jag klarar så mycket bara jag vill och vågar ta chansen.
Tror att jag alltid kommer se tillbaka på den här perioden med värme i hjärtat. Det blev så bra till slut. Det betyder inte att det varit en dans på rosor, speciellt den första delen var väldigt utmanande och då var jag orolig och tänkte på hur skönt det skulle bli att komma hem och förstå och kunna göra mig förstådd.
Men shit, de här 3 månaderna har jag verkligen levt. Jag har kämpat och tränat på att göra saker jag tycker är läskiga. Och jag har fått så mycket tillbaka.
Tror att när jag kommit hem och fått lite mer perspektiv på det kommer mer känslor och insikter komma till mig. Just nu är det lite ofattbart att det blev så bra.

Är så tacksam mot universum för att jag fick chansen och mot mig själv för att jag tog den!

Avslutsfest

Sitter på mitt lägenhetshotellrum och har blandade känslor. Har en ledsenhet i mig. Och oro. Känns så konstigt att min tid här är slut och jag har en känsla av att livet bara rinner iväg från mig utan att jag hänger med. Analyserar allt jag gör och hur jag säger saker mm på jobbet. Rädslan för att göra fel är just nu stark. Och jag vet varför. Imorgon kväll ska vi gå ut med jobbet för att fira av mig. Det var en läskig sak att göra, bjuda in till det fast jag inte känner folk så bra. Då går jag igång på scenarier som kan uppstå där jag "gör bort mig" eller så tänker jag på vad de tänker om mig, att jag har styrt upp en sådan sak för min skull och tror att de ska komma. Det är ju himla elaka saker jag säger till mig själv. Fan, det är som att det alltid kommer tillbaka till mitt egenvärde och att jag är älskvärd. Det är det som orsaker mest problem för mig och som gör mest ont. Ibland känns det som om jag inte kommit någonstans på den fronten. Men det vet jag ju inte är sant. Det är bara min destruktiva offer-sida som vill tro att det är så. Men jag är inget offer. Jag har makt att förändra hur jag lever mitt liv och hur jag behandlar mig själv och andra. Det går kanske inte fort, men det går. Och jag läste en så himla slående rad i en bok om ledarskap idag "förändring är ett kontinuerligt arbete, inte ett projekt". Jag minns i början då mitt tillfrisknande definitivt var ett projekt. Jag hade en grov tidsplan om nåt år eller så för att "fixa" det här problemet. Och sen skulle jag bara prestera det också. Det gick inte så bra. Och nu vet jag bättre. Men ibland vill jag bara att det ska gå lite fortare. Fast egentligen kanske jag inte vill det för då skulle det vara så himla mycket tyngre. För tänk om jag skulle få alla insikter och smärtan av mina brister på en gång, det skulle knäcka mig förmodligen. Så därför är det bra att jag får lite i taget. Och den här perioden har framför allt visat mig och fått mig att känna hur mina rädslor för att bli avvisad gör mig isolerad och att jag går miste om en gemenskap som egentligen bara väntar på mig. Nu går jag iaf emot den rädslan, det är det enda jag kan göra. Jag förstår i huvudet att den är destruktiv och då kan jag välja om jag vill att den ska få bestämma eller inte. Det är läskigt, men jag ska försöka göra det ändå.

Tack för insikter och möjligheter till utveckling!

Känslostorm

Vaknade med mycket känslor i kroppen. Ledsenhet och osäkerhet. Nu efter ett tag när jag varit ute och gått lite inser jag att det är så mycket känslor som kommer upp på samma gång. Insåg på riktigt igår att jag går på semester på fredag. Helt sjukt. Det har gått bra. Det har inte varit lätt alltid, men så bra det har gått. Och så mycket jag tycker om den här staden och landet.
Och sen är det känslor relaterat till förändringarna som händer, åka hem, flytta i Sverige och ny jobbplats efter semestern.
Och sen har vi ju hela det här året, inte bara den senaste perioden. Så sjukt mycket intryck, utmaningar, människor, erfarenheter. Har växt väldigt mycket det här året, både i jobbrollen och rent personligt. Börjat fatta att jag inte behöver vara så orolig för att inte vara bra nog. Det jag gör är för det mesta väldigt bra. Jag har också börjat förstå hur jag kan vara i min professionella roll. Att jag kan vara mig själv och trygg i att frågor aldrig är för dumma och att jag kan bidra och att min åsikt är viktig.
Har gått emot så många av mina rädslor det här året, och framför allt den här perioden i Spanien. Och nu blir det lugnt.

Känner mig trött. Och det kanske inte är så konstigt...