Inatt kom min pojkvän hem efter att ha varit ute och mådde dåligt för att han hade druckit för mycket. Det har hänt en gång tidigare och på samma sätt som då så triggas jag tillbaka till samma känslor som jag hade när pappa var väldigt full. En väldigt stark känsla av oro, rädsla, frustration och kontrollbehov. Fruktansvärt obehagligt. Ett tag låg jag kvar och pratade med mig själv i sängen. Låg och stirrade i taket helt fast i de känslor som väcktes. Min pojkvän somnade efter ett par besök på toaletten men även när han somnat låg jag och lyssnade och reagerade på varje starkare andetag eller annat ljud. En slags beredskap på att hantera vad han skulle göra, om han skulle göra nåt. En ganska lång stund pratade jag med mig själv för att lugna mig och sedan för att bestämma mig för om jag trodde jag skulle kunna somna där eller om jag skulle lägga mig på soffan istället. Till slut tog jag mod till mig och gick och la mig på soffan istället. Då kunde jag somna.
Idag har jag sagt till min pojkvän hur jag reagerade. Att det är väldigt obehagligt för mig när någon är väldigt full. Bad honom att om det händer någon mer gång lägga sig och sova nån annanstans. Fick inte riktigt den respons jag velat ha. Jag vill få bekräftat att han förstår hur jobbig den situationen är för mig. Han sa att han såklart inte menade att det skulle bli så. Jag sa att det är klart att han inte gjorde. Men man kan be om ursäkt även om det inte var meningen. Visa respekt och att han känner skuld för det. Kan vara så att han inte vill kännas vid det och att han därför inte visar det så tydligt. Det är väl ganska mänskligt att inte vilja prata om det man gjort fel och gå lite i försvar. Men för att utvecklas och göra rätt så är det sunt att stå för sina misstag.
Nu ligger han och slumrar i soffan bredvid. Trött som inte är så konstigt. Jag vill vara offer och vara arg på honom, letar fel och är irriterad. Ikväll ska vi gå ut med några kompisar och äta och då vill jag ha trevligt och kunna slappna av.
Hjälp mig att ha styrka och mod att stå på mig. Hjälp mig att kommunicera utifrån mina känslor och behov och inte anklaga för att komma framåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar