Det finns ytterligare en sak som gnager och väcker obehag i mig. Det gäller mig pojkvän.
Jag vet inte om jag har rätt men jag tror att han inte varit riktigt ärlig mot mig. I em åker han hem och anledningen han sagt till mig är att han behövde plugga och hade någon han skulle göra det tillsammans med just imorgon, sedan kommer han tillbaka hit i morgon kväll. Men det var inte hela sanningen, det är en fest ikväll som han ska gå på med den här föreningen som jag skrivit om någon gång förut. Han är ju inte med där längre men ett par gånger om året är det tradition med aktiviteter och fester. Jag frågade honom igår om det var så att han medvetet inte nämnt det som en bidragande orsak till att han vill åka hem idag eller om det helt enkelt inte var det. Jag fick inte riktigt något svar utan han sa bara att det inte finns nån anledning för honom att inte säga det till mig. Han hade inte tänkt på det. Han fick det också att låta som att de skulle ut dit "en sväng bara", vilket nog är en underdrift.
Jag tror att han kan undvika att nämna den här festen för att han vet att jag tycker det är jobbigt när han festar, speciellt med det här gänget. Jag har förklarat hur det triggar liknande känslor som när pappa var full, han väljer alkoholen före mig. Ibland reagerar jag inte men ibland är det väldigt starkt och jag går igång på alla cylindrar och undrar hur mycket han ska dricka och hur länge han ska vara ute. Jag beter mig som när jag var liten. Som en alkoholisthustru. Det är skrämmande. När jag berättade för honom om det här så erbjöd han sig att inte berätta när han skulle gå ut, för att liksom lindra för mig att inte behöva ha de känslorna. Jag sa att det ju blir jättefel, vi ska kunna vara ärliga mot varandra. Jag behöver träna på att hantera de här känslorna. Rädslan för att bli övergiven. Föreställningar om att han blir en annan person. Att han ska vara otrogen. Att jag ska förlora honom. Pappa blev en annan person när han drack. Då var ingenting heligt och löften kunde brytas hur lätt som helst. Det är det jag är mest rädd för. Att han ska förändras. Bli en annan person. En person som inte längre vill vara med mig. Eller bara en elak person.
Det finns ju två delar i det här som behöver hanteras på nåt sätt. Dels att han inte känner att han kan vara ärlig. Och dels att jag behöver lära mig att hantera de här känslorna som det väcker.
Problemet som blir är ju att när han skruvar ner sanningen lite eller undanhåller och jag inser det så väcker ju det misstankar. Då kommer känslor av besvikelse och att ha blivit lurad. Han säger något för att jag ska vara lugn och sedan gör han något annat. Det känns inte ok.
Hjälp mig se klart på situationen.
Hjälp mig att hantera de här känslorna.
Hjälp mig att agera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar