Misslyckat försök att gottgöra mig själv

Älskade du. Älskade flicka. Jag har förnekat dig. Jag har försummat dig. Jag har sagt att dina behov inte är viktiga. Jag har sagt att det inte är viktigt att lyssna på dig. Jag har sagt att dina åsikter inte är viktiga. Jag har kompromissat med vad som är ok. Jag har sagt att du inte duger. Jag har sagt att du inte är tillräcklig som du är. Jag har tryckt undan dig när du försökt säga ifrån. Jag har skämts för dig. Jag har sagt att du borde skämmas över dig själv. Jag har lämnat dig ensam. Jag har övergivit dig. Om och om och om och om och om igen.
Jag vill aldrig göra så igen. Du är den absolut viktigaste personen i mitt liv. Jag ska


Fan det känns inte ärligt. Det känns inte som att jag kommer kunna klara att göra det jag vill/borde göra om jag på riktigt vill gottgöra mig själv. Skuld.

Kanske kan jag inte kräva att jag aldrig mer ska göra så. Men jag kan lova att göra mitt bästa.
Men fan en del av mig sitter nu och tänker att det kommer bli "jobbigt". att det är lättare att köra över mig själv ibland. Vad fan är det här för något? Inte konstigt om jag har svårt med gottgörelse om jag inte ens vill förändra mitt beteende mot mig själv.

Jag ska sätta mig och läsa lite gammalt skrivet för att komma i kontakt med mina känslor. Farligt att vara så här avstängd.

Hjälp mig.

Tack

Uppför backen

Det var ett tag sedan jag skrev och jag känner att jag har svårt att komma i kontakt med mina känslor. Är rastlös i kroppen och vill hellre "göra" något än att sitta och vara lugn. Vill stänga av. Varför är det så?
Igår var jag på möte och kunde inte dela på ett närvarande sätt. Det blev väldigt abstrakt och klapp på axeln. Jag kritiserade mig själv medan jag delade också. Att det inte var tillräckligt bra eller ärligt. Vad är det jag behöver dela om då?
Jo, jag behöver dela om min rädsla för om jag kommer behöva göra slut med min sambo. För när jag inte delar om det så växer den känslan. När jag inte tar på de tankarna så förstår jag inte vad de egentligen är och då kan de vara vad som helst och mina katastroftankar går igång.
Det känns som jag behöver ta sats lite igen nu. Jag har haft en ganska lång period då jag fått saker gratis och tillfrisknandet har liksom gått av sig självt och jag har gjort många bra saker. Nu känns det som att jag nått fram till nästa backe och just nu går jag i cirklar nedanför den utan att riktigt förstå att det är meningen att jag ska gå upp för den.
12-stegsprogram är handlingsprogram. Jag behöver agera för att tillfriskna. Inte bara tänka, prata och känna. Även om det alltid börjar med de sakerna så är det när jag agerar som jag visar för mig själv att jag menar allvar med vad jag säger. Så vad är det jag ska göra?
Jag ska vara mer ärlig mot de jag har runt mig, framför allt min sambo. Det är ok att tycka olika. Det är ok med konflikter. Det är ok att vara sårbar. Det är ok att vara stark. Det är ok att sätta gränser. Det är ok att vara jag.
Jag har inte råd att överge mig själv mer. Jag är värd att har det bra. Jag är värd att vara mig själv.

Tack

Jobba med uppkoppling

Ett tag nu känns det som jag varit på väg bort från mig själv. Som jag sakta men säkert tagit små, och i sig nästan betydelselösa steg, bort från det som är jag. Jag har jobbat ganska mycket, vi har haft en speciell situation på jobbet och jag har fått förtroende och bekräftelse på att jag är bra på det jag gör. Jag har gått upp i den bekräftelsen och tanken på att bli "framgångsrik". Suck. Har så svårt att förhålla mig till det där med framgång och karriär. Svårt att hitta en balans mellan vad som är sunt och bara att göra sitt jobb, vara bra på det man gör och trivas. Och det andra är att gå in i prestation, konkurrens och beroende av bekräftelse för det jag gör och inte den jag är. Sinnesrobönen får jag använda här. "Förstånd att inse skillnaden." Inte vara så hård mot mig själv för att jag har ett bra jobb, en fin utbildning och har lätt för mig. Det går att tillfriskna då också. Så länge jag respekterar mig själv och mina värderingar. Jag har en väldigt bra chef just nu som jag känner förtroende för och som känns sund i sitt förhållningssätt.
Egentligen är ju jobbet en väldigt bra plats för mig att konfronteras med mig själv. Att spegla mig i andra och lära mig mer om mig själv och utvecklas. Just nu får jag träna mycket på att kommunicera, vara tydlig och att kunna prioritera och strukturera. Det är nyttigt och nu när jag tänker på det så är jag nog precis där jag ska vara, som min sponsor brukar säga. Men jag behöver vara bättre på att låta mig få vara uppkopplad samtidigt som jag är i det. Ta små stunder för reflektion under dagen och även på kvällarna. För när jag springer på utan att ha kontakt med mig själv tappar jag verklighetsuppfattningen och snurrar igång i prestation och stress.

tack