Ett tag nu känns det som jag varit på väg bort från mig själv. Som jag sakta men säkert tagit små, och i sig nästan betydelselösa steg, bort från det som är jag. Jag har jobbat ganska mycket, vi har haft en speciell situation på jobbet och jag har fått förtroende och bekräftelse på att jag är bra på det jag gör. Jag har gått upp i den bekräftelsen och tanken på att bli "framgångsrik". Suck. Har så svårt att förhålla mig till det där med framgång och karriär. Svårt att hitta en balans mellan vad som är sunt och bara att göra sitt jobb, vara bra på det man gör och trivas. Och det andra är att gå in i prestation, konkurrens och beroende av bekräftelse för det jag gör och inte den jag är. Sinnesrobönen får jag använda här. "Förstånd att inse skillnaden." Inte vara så hård mot mig själv för att jag har ett bra jobb, en fin utbildning och har lätt för mig. Det går att tillfriskna då också. Så länge jag respekterar mig själv och mina värderingar. Jag har en väldigt bra chef just nu som jag känner förtroende för och som känns sund i sitt förhållningssätt.
Egentligen är ju jobbet en väldigt bra plats för mig att konfronteras med mig själv. Att spegla mig i andra och lära mig mer om mig själv och utvecklas. Just nu får jag träna mycket på att kommunicera, vara tydlig och att kunna prioritera och strukturera. Det är nyttigt och nu när jag tänker på det så är jag nog precis där jag ska vara, som min sponsor brukar säga. Men jag behöver vara bättre på att låta mig få vara uppkopplad samtidigt som jag är i det. Ta små stunder för reflektion under dagen och även på kvällarna. För när jag springer på utan att ha kontakt med mig själv tappar jag verklighetsuppfattningen och snurrar igång i prestation och stress.
tack
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar