Igår var jag på möte och för första gången på länge fick jag inte lugn och värme i hjärtat av det. Kände mig frånvarande och det kändes som det var längesen jag delade på det sätt jag vill egentligen. Som att jag bara sitter där och pratar om vad jag har gjort bra på ett ganska generellt sätt utan att kunna få med känslan i det. Kanske är det bara jag som har så höga krav på mig själv i mina delningar. Kanske känner jag så för att det inte var så många av de som jag trivs bättre med, som jag börjat connecta med där. Det är ju fortfarande en stor omställning i hur gruppen fungerar här i Stockholm jämfört med i den mindre staden där jag gått tidigare. Mer omsättning på folk och den specifika gruppen är nog inte lika viktig eftersom det finns så många att välja mellan varje vecka.
Framför allt är det en tjej som var där igår som jag har fått för mig inte tycker om mig. Jag har sett henne på en hel del möten, men jag upplever det som hon undviker mig och inte hälsar och sånt. Men fan, det ligger ju hos henne. Jag har lika stor rätt att vara där som hon. Och hon delade senare om att hon var inne i en väldigt tung period och jag vet ju själv att jag kan vara omedgörlig när jag ser svart. Jag hittar liksom på i mitt huvud att hon tycker si och så om mig. Men det baserar ju sig bara på mina tankar om henne och mig själv.
Jag är en lika värdefull medlem på mötena som alla andra. Jag har mycket att bidra med och mina delningar är lika viktiga och kan vara lika givande för någon annan, och jag har samma rätt att ta upp tid för det som råkar vara viktigt för just mig att dela om.
Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar