Sidor

torsdag 25 juni 2015

Jag vill inte!

Jag vill inte. Vill inte. Vill inte vara trött. Vill inte vara sjuk. Vill inte behöva hantera konsekvenserna av mitt handlande. Vill inte att det faktiskt ska vara så.
Lilla jag är väldigt rädd. Hon försöker med all sin kraft att sätta sig på tvären. Precis som när jag skulle dra ut en tand när jag var 7. Jag vill inte! Då fick mamma förklara att det ju var ett stort hål i den. Om jag inte drog ut den skulle den kunna bli inflammerad och jag skulle få ont. När jag förstod det så gick jag med på det. Jag ville inte se verkligheten. Jag ville bara att hålet skulle vara borta.

Nu måste jag förklara för lilla mig igen. Jag kan inte bortse från verkligheten. Konsekvenserna blir mycket större då. Jag kan inte bestämma om jag ska vara frisk eller sjuk, eller hur sjuk jag ska vara. Jag är maktlös inför hur mina överlevnadsstrategier har påverkat mig. Jag kan inte bara bestämma att jag ska vara stark. Jag kan inte bara bestämma att jag ska må bra.
Usch, jag skäms för att jag gör så här. Jag känner mig dålig. Men fan jag har inte lärt mig hur jag ska göra. Jag har bara lärt mig det här sättet.


Anledningen till att jag inte vill släppa kontrollen är att jag inte litar på vad som ska hända då. Jag har väldigt låg tillit just nu. Jag tror jag hade mer tidigare och att jag har tappat det och tagit tillbaka flera delar från min högre kraft igen. Men jag har ju inget val. Jag kan ju inte fortsätta såhär.
När jag skriver det så känner jag ändå att jag håller emot. Jag förstår i hjärnan men inte i hjärtat. Tålamod. Hjälp mig att släppa kontrollen. Hjälp mig. Ge mig vägledning. Ge mig villighet.

Känner mig förvirrad och rädd. Som att allt jag gjort i mitt tillfrisknande fram tills nu bara varit fejk. Jag som känt mig som att jag stadigt gått åt rätt håll. Alltid gått på möten, ring min sponsor och jobbat med stegen. Men jag har ju tappat bort gud. Jag har inte bett på riktigt så mycket. Jag har inte mediterat och öppnat upp för vägledning så mycket som jag kanske hade behövt.

Jag känner att jag behöver ge upp men jag vill inte. En inre kamp är igång och jag kan bara ge den tid att pågå.

Hjälp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar