Död?

Det känns som jag är ingenting. Det finns ett skal och ytliga kontakter. Jag skrattar och fungerar på jobbet, men när jag kommer hem är jag tom. Jag vill inte vara hemma. Ser inte fram emot helgen. Jag isolerar mig och tankarna går runt, runt. 

Jag kan distrahera mig själv en stund med jobb eller någon aktivitet. Men när jag inte gör något eller är bland folk så kommer känslan av misslyckande och maktlöshet. Det är hemskt. Känner mig tom och utlakad. Som i chock. 

Hur mår lilla jag?

Hon mår inte bra. 

En del av mig är död känns det som. Apatisk och livlös. Som en ihålig docka som faller ihop. 

Livlös, utan liv. Lever inte. Har överlevt, men lever inte. 

Så gråter jag massor av det. Smärta i bröstet.

Sen blir det lugnt igen. Flykt eller bearbetning? Jag vet inte riktigt. Just nu vill jag bara bädda ner mig i soffan med popcorn och titta på en film. 

Hjälp mig att se verkligheten och ge mig mina känslor.

Jag är där jag ska vara. Jag får det jag behöver och jag får inte mer än jag klarar av.

Tack