Avslut

Idag har vi gjort avslut min gamla sponsor och jag. Det känns fint att det fick bli ett fint avslut och jag är så tacksam för att hon gjorde det. Hon gav mig det liksom. Hon sa att allt skulle bli bra och att det inte var meningen att vi skulle vandra ihop. Jag känner likadant.
Så nu sörjer jag. Tänker på det fina vi haft och roliga minnen. Känner mig också lite misslyckad som inte klarat av det. Eller inte lyckats få det att bli bra, hur mycket jag än försökt, för jag har verkligen försökt. Det känner jag. Med det jag har nu så har jag verkligen gjort så gott jag kunnat. Jag har inte sprungit iväg för att det varit jobbigt.
Känner också frihetskänsla. Eller lättnad mest kanske. Att det är över och framförallt att den här situationen är över. Den här perioden av förvirring och misslyckande, försöka att reparera och nya slitningar mellan oss. Och även funderingarna på hur det ska vara mellan oss, vad jag vill och vad hon vill. Det är klart nu. Det fick ett fint avslut trots allt och jag är så glad för det.
Jag behöver inte förstå exakt vad som hände och hur osv. Jag kommer kunna titta på det sen i mitt stegarbete. Jag behöver bara vila i känslan nu och ta hand om mig själv. Det kommer bli ett stort utrymme nu och undra vad som ska komma in där? Det finns en person som jag pratat en del med senaste tiden som jag tänker att jag vill fråga om hon vill vara min sponsor. Men jag känner också att jag inte ska forcera det eller stressa. Jag behöver få vila i det här som är nu också.

Känner också rädsla för vad som ska hända och hur det ska bli. Gud jag lämnar över det till dig. Ta hand om det.
Tack