Lördagsnöje

Jag är trött, frustrerad och i obalans. Känner mig orolig och irriterad. Och ensam... Fan..

Föreläsning med mamma

Idag har jag varit på Eleonora-gruppens tisdagsföreläsning, den handlade om vilka konsekvenser det får för de som är anhöriga till en alkoholist. På 2 timmar lyckades hon täcka själva grunden till hela den problematik man sitter i, otroligt mäktigt, givande, jobbigt och sorgligt. jag kan nästan inte beskriva det. När en främmande människa står och beskriver precis hur det var hemma hos mig, vilka roller man tagit på sig, vilka känslor man har och vad man tänker om sig själv. Det är både skrämmande och en stor, stor lättnad. Man är inte ensam. Det är inte konstigt att det blir så. Det var inte mitt fel.

Trött, uppstressad och förvirrad

Jag sov väldigt dåligt inatt, hade svårt att somna och va stressad hela natten, sjukt jobbigt och frustrerande. Efter en hel dag i skolan är det inte bättre, så här första dagarna är det mycket info och planering som ska in i huvudet och det stressar upp mig. På nåt sätt är jag också mer stressad nu än jag va i höstas, första dagen i skolan (!), inte bra, och jag blir så trött.
Tankarna snurrar mycket också kring min pojkvän och att jag ska prata med honom igen, förtydliga hur viktiga de bitarna är för mig och varför. Pratade med en kompis om det och att jag är rädd för att göra det, för om det inte händer nåt med det här så måste jag ju göra något väldigt jobbigt, jag måste gå ifrån honom. Jag och min kompis pratade ganska länge och tog det nog lite för långt för vad som behövs just nu. Pratade om att det här ju är mer av ett personlighetsdrag som det inte är så lätt att ändra, om det ens går eller om det ens är det jag vill. Det kanske är så att han är nöjd och glad som det är, att han inte behöver nåt mer, inte vill ha nåt mer. Och då har vi problem på riktigt, för jag vill ha mer, det här är 90%, inte 100. Jag menar inte att han ska va perfekt och göra som jag vill hela tiden, men jag vill ha mer djup och känna honom på riktigt. Det är vad jag vill, undra vad han vill...
Ska dock passa mig för att dra så stora växlar nu, en sak i taget, inte springa i förväg och ta ut massa i förskott. När han kommer hem nästa gång om två veckor blir det att ta ett snack.
nu ska jag sova försöka sova, har lite att ta igen... Försöka, försöka slappna av och lämna över, jag kommer inte lösa det här ikväll.

Stå på mig

Jag har haft möte med min sponsor idag och vi pratade bland annat om mitt och min pojkväns förhållande och att jag saknar djup och att han släpper in mig och det där jag så väl vet om men inte har tagit i på ett tag. Jag ska ge mig själv kred för att jag vågade säga de grejerna till henne eftersom jag vet att jag har svårt att erkänna när det är saker som inte är perfekta i mina förhållanden. Så, fan också, jag ska prata med honom igen. Förklara att jag behöver ett djup, att vi båda öppnar oss, att jag måste få känna mig behövd precis som jag tror han gör när jag visar mina känslor och låter honom trösta mig t.ex. Som min sponsor sa "jag vill ju ha det, jag behöver det", så då måste jag fortsätta stå upp för mig själv, uttrycka mina behov och sen lämna över. lita på att det löser sig, på nåt sätt.

Sista dagen på lovet

Jag är lite sjuk, trött och lite stressad. Många skolgrejer som börjar gnaga och det börjar bli dags att leta sommarjobb på riktigt. Får verkligen träna på att prioritera, så nu när jag är lite krasslig så unnar jag mig en soft dag i soffan framför skidor.
I em ska jag hem till min sponsor och redovisa steg 2, det känns bra, jag har haft ett ganska långt tag på mig att bearbeta uppgifterna och låtit det sjunka in. Nästa uppgift är att rita en bild av min högre kraft och skriva in egenskaper och attribut dem har. Ska ner till stan och köpa lite fina papper och färgpennor, känns som en givande uppgift.
Efter det är det möte också, fint att ha två ganska nära inpå varandra nu när jag varit ifrån dem ett tag. Jag känner mig verkligen hemma och accepterad där, en trygg punkt där jag verkligen kan vara mig själv. Efter mötet i fredags sa min sponsor till mig att det är som skillnad på svart och vitt hur jag är på mötena, så mycket mer avslappnad och lugn nu. Va fint att höra för jag har inte tänkt på det så mycket.
Nu blir det powernap

Flygplatsfilosofering

Igår reste jag hem från min pojkvän och eftersom flygbolagen flyger som de gör hade jag 8 h att fördriva på Stansted, London. Och som jag fördrev dom, jag läste typ 100 sidor i min bok, fyndade på bodyshop och fikade Starbucks. Men framför allt tog jag mig tid att gå igenom svaren på frågorna i steg 2 igen, och det ordentligt, vilket var väldigt givande. Dessutom läste jag igenom alla Bra, Tack, Hjälp jag skrivit sen jag började i november, och det gav mycket i form av påminnelser om vad jag gjort den här hösten och hur jag tänkt. Till sist gjorde jag även en typ av summering av 2011, det blev en mindmap med händelser, personer upplevelser och känslor som utgör det jag tycker är det viktigaste för mig under året. Jag måste säga att det va upplyftande läsning, jag har gjort så mycket det här året som jag inte trodde jag någonsin skulle göra. jag har gått mot mina rädslor, prioriterat om, börjat förstå på riktigt vad som hände och händer och kanske viktigast av allt; jag har börjat sätta ett helt annat värde på mig själv än vad jag gjort tidigare och det värmer mitt hjärta.

Hemma igen

I dag har jag kommit tillbaka hem igen till min stad och min lägenhet efter besök i olika städer under mitt jullov. Och det är skönt att va hemma, jag har faktiskt längtat lite, efter att få tid med mig själv och ha det helt lugnt ett par dagar. Nu när jag är här i lugnet så känner jag lite sorg och rädslor och vrede som kommer upp, antar att jag omedvetet hållit det på avstånd när jag varit med folk och i synnerhet min pojkvän senaste tiden.
Jag har en liten oro i mig som jag inte riktigt vet vad den innebär och på nåt sätt trodde jag nog att jag skulle va mer utvilad efter en månads ledigt.. Men ja, vad göra.. Jag har ju känt mig lite stressad och haft svårt att slappna av, jag känner det nu också. Svårt att släppa alla planer och krav, jag går ständigt igång på tankar om projekt jag ska dra igång gällande olika saker, träning, mat, terapi, shopping, plugg, söka jobb osv. Det blir nog att sova i soffan idag, som jag brukar när jag är lite orolig, känner mig liksom tryggare där, när jag kan kura upp mig mot ryggstödet. undra om det är nåt jag har med mig från barndomen, för jag vet att det bästa jag visste va att somna i soffan med huvudet i mammas knä och pill i håret. Det kanske är den tryggheten jag återskapar när jag tagit soffan som tillflyktsort otaliga gånger när den stora öppna sängen känns skrämmande. Inte omöjligt att det är så.