Så skulle min sponsor säga. "Det är som det ska va". Jag antar att hon har rätt, hon brukar ha det. Så vi får se vad det blir för nån jul det här. Just nu känner jag för att vara med mig själv bara. Inte behöva hålla på. Men det är ju lite att fega ur kanske. Att det är lättare att isolera sig och gräva ner sig än att våga vara sig själv med folk.
Det jag är mest rädd för är att jag åker till min pojkvän och sen där får igång för mycket känslor och bryter ihop eller bara gråter för mycket och förstör för dem. Eller stänger av mina känslor och låtsas. Jag vet inte vilket som är värst. Är rädd för att jag ska känna mig utanför, att jag inte riktigt hör hemma där. De är ju inte min-min familj. Behöva förklara varför jag inte vill fira med mina föräldrar. Låta dem förstå att jag är trasig. Och att jag då ska bli påkommen, jag får ju inte vara där. Jag förtjänar det inte.
Nä, så som jag mår just nu är det ju ingen idé att åka dit. När jag är här nere i botten behöver jag få tid att plocka ihop mig och hitta lugnet igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar