The Apocalypse Is Over

Häromdagen tog jag en promenad och för första gången på ett bra tag ville jag lyssna på något glatt, jag kände inte ett behov av den tunga eftertänksamheten som kännetecknet senaste halvåret, och valet föll på The Ark. Jag tog en ny väg istället för den vanliga och den ledde uppför en backe samtidigt som låten "the apocalypse is over" börjar ljuda i öronen. Jag lyssnar på orden når toppen på kullen samtidigt som texten får den en ny betydelse för mig; 

Min katastrof är över! Världens undergång är inte längre över mig! Jag behöver inte vara rädd längre! Jag behöver inte  använda all min manipulering och kontroll för att världen inte ska kollapsa. Det är över. jag är fri. Fri från skräcken och förtvivlan i min barndom. Fri från rädslan och inte längre i missbrukets våld. Dessutom är det här hösten över, den här hösten när jag har gjort ett stort jobb med mig själv. Det börjar ljusna!

Jag skrattar! Dansar och hoppar och sjunger med i låten! Glädjen strålar ända från hjärtat och det här är en stund jag för alltid kommer minnas. Jag tror inte att jag någonsin varit så äkta, ärligt glad som just då, häftigt! 
Nu när jag skriver om den kommer jag att tänka på vad min sponsor brukar säga när jag gråtit av sorg och förtvivlan - Kan man gråta från hjärtat så kan man också skratta från hjärtat. Det va precis det jag gjorde den där stunden på kullen medan jag såg ut över min skogen och staden. Det var liksom första gången jag på riktigt förstod att jag inte längre behöver använda mina överlevnadsstrategier, det är över, jag behöver inte kämpa längre. Jag har väl förstått det i hjärnan innan, men nu trillade det ner i hjärtat och jag förstod det på riktigt.