Mest förändring på sistone har jag märkt tillsammans med min pojkvän. Jag går inte upp i honom lika mycket som jag gjort förut. Jag klarar att sätta mig och mitt före, jag blir inte stel och nervös och till lags hela tiden längre. Är helt enkelt mer avslappnad och försöker inte hela tiden gissa vad han tänker och tycker för att göra rätt. Givetvis är jag där och nosar ibland och trillar dit med jämna mellanrum, men som sagt inte lika ofta. Herregud, jag tror bestämt jag lyckats uppbringa lite självrespekt!
Det häftigaste med är att jag även märker skillnad på honom. Han visar mer tillgivenhet och att han tycker väldigt mycket om mig. Det är klart att detta kan bero på att han är inne i en sån period, förhållanden går ju i vågor. Men jag vägrar tro att det inte finns något samband. Jag är övertygad om att han uppfattar mig som gulligare/roligare/smartare/sötare/coolare/mer attraktiv när jag tycker bättre om mig själv. Och mina tankar faller på uttrycket:
För att kunna älska och bli älskad
måste du först älska dig själv.
Vi har umgåtts varje dag från dagen innan julafton till dagen efter nyår och det har varit väldigt mysigt. Hela julen var väldigt trevlig och jag kunde verkligen njuta av att vara i den fina familjen. Det är jag tacksam för. På lördag följer jag med honom till Spanien och är kvar några dagar och det ska också bli väldigt mysigt, bara softa, äta gott och umgås. lovely :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar