Ikväll har jag träffat en kille som precis börjat gå på Al-Anon här i Spanien. Jag fick verkligen en ordentlig reality check på vart jag är någonstans. Han var så himla lik mig när jag kom och jag fick träna på att tänka mig in i hans situation och inte säga för mycket hela tiden. Vara mot honom som min sponsor var mot mig när jag var i början. Först tänkte jag inte på att det skulle bli så så jag var inte förberedd på det. Jag gick det på något sätt för att träffa en kompis. Jag har ju lite dåligt med socialt umgänge så tyckte det skulle bli trevligt bara därför.
Nu när jag tänker på det så gick jag nog in ganska mycket i rollen av att "veta bäst" och ha kommit så mycket längre. Inte så väldigt ödmjukt där. Nu får jag upp skuldkänslor för det och känner att jag gjort fel. Och jag skäms för det. Jag blev den där som ser sig som lite förmer och har en massa svar. Inte hela tiden. Jag ska inte vara för hård mot mig själv. Men den sidan kom fram och det var inte fint. Det känns inte bra. Jag ska prata med min sponsor om det. Och så kanske jag ska be om ursäkt för det till honom. Jag börjar med min sponsor imorn så får vi se vad det ger.
Jag tycker inte om att se den sidan hos mig, för jag har själv väldigt svårt för den. Men 10:e steget, jag inventerar vad jag gör och erkänner det. Att prata med min sponsor om det imorn också blir bra.
Det är ok. Jag är ok även om allt jag gör inte är ok. Jag får göra fel. Jag är inte fel. Jag är en underbar människa som tar ansvar för mina tankar och handlingar. Jag är inte perfekt men jag strävar efter att fortsätta utvecklas.
Tack för insikten. Både om de bra och de mindre bra sakerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar