Senaste veckorna har verkligen varit tuffa. Känslomässigt känner jag mig mörbultad. Jag och min sambo är i nån typ av limbo lite nu. Vi hade ett bra snack i onsdags kväll och vi har båda saker att jobba på och fokusera på. Jag tror vi båda kom till någon slags acceptans att om det tar slut så är det säkert så det ska vara. Jag kunde väldigt ärligt och utan att anklaga eller manipulera säga vad jag ser hos honom och hans familj. Och jag kunde säga hur det känts för mig att inte bli insläppt, så att han ser vad han sårat mig under de här åren. Ser vad som är konsekvensen av hans beteende. Han har börjat läsa lite böcker för att förstå sig själv lite bättre.
Igår läste jag lite gammal jag skrivit och hittade av en slump tankar på vårt förhållande från 5 år sen och att jag var så rädd för att säga vad jag kände att jag övergav mig själv. Jag tog upp vissa saker lite grann, men inte ordentligt. Men mycket av mönstren från mitt tidigare förhållande syns där. Vill inte visa mig svag och behövande för att skydda mig. Det gjorde ont att läsa det. Och det är nog bra. Jag ser vad jag gjort mot mig själv. Det ger mig villighet att förändras. Min kontakt med lilla mig har verkligen utvecklats av det här. Jag känner henne liksom starkare och närmre. Hon har vågat visa mig känslorna och jag har stått kvar i dem även om det gjort väldigt ont. Kände verkligen att hon testade mig. Och jag stod kvar. Just att stå kvar är ett mantra som jag haft med mig. Stå kvar. Stå kvar i känslan. Inte springa från den. Inte skyla över den. Inte heller lämna min sambo utan stå kvar och säga vad som är sant för mig. Våga stå kvar och stå upp för vad jag vill och våga se om jag kan få det. Inte bara dra när jag ser att något inte fungerar, utan stå kvar och våga visa mig. Det är modigt. Faktiskt bland det modigaste jag gjort.
Är väldigt stolt över mig själv och behöver nu verkligen vara nära mig själv. Vara ärlig och ta hand om lilla mig. Låta känslor av sorg och annat komma upp och vara med. Så får vi se hur det blir med mitt förhållande. Jag ska ge det lite tid och våga vara mig i det. Lämna över honom och hans resa. Lämna över min rädslor för övergivenhet. Lämna över mitt kontrollbehov.
tack
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar