Vill acceptera

Gud, ta det. Alltihop. Jag orkar inte ha det längre. Jag vill inte känna så här. Jag vill inte. Jag vill inte.

"vad jag än känner så är det ok" Det var bland det första jag kommer ihåg att min sponsor sa till mig. Acceptera min känslor. Acceptera. Låta vara. Och här är jag 5 år senare och vill inte göra det. Känner mig dålig som inte kommit längre. Slår på mig själv för att jag är där jag är. Alla mina överlevnadsstragier är triggade. Och jag är helt maktlös. Helt maktlös. Jag kan verkligen inte göra något annat än att acceptera. Jag har försökt allt jag kan. Ingenting fungerar. Jag måste bara ha tillit och acceptera där jag är. Acceptera att jag inte kan tänka ut den här situationen eller kämpa mig frisk. Jag ska bara lämna över. Släppa taget. Göra plats för min högre kraft att göra det den ska göra.

Jag ska lyssna på mina behov. Be om hjälp. Använda mina verktyg. Ge mig själv väldigt mycket kärlek. Ge mig själv ömhet och perspektiv.


Jag är där jag ska vara. Jag får allt jag behöver. Allt är väl. Allt är som det ska, Allt är väl. Allt är som det ska. Allt är som det ska.


Gud befria mig från rädslan för att släppa kontrollen över mina känslor. Visa mig hur du vill att jag ska vara istället.
Ge mig acceptans.

tack.