Prestationen och dess skydd är kanske det jag praktiserat mest i mitt liv. Jag är så duktig att jag blir knäpp.
Jag har väldigt mycket prestation i mitt tillfrisknande. Det har jag inte sett så tydligt förut. Jag vill vara duktig i att tillfriskna. Jag vill säga bra saker. Jag vill komma snabbt framåt. Jag ser upp till dem som har det jag vill ha och vill vara till lags och prestera gentemot dem.
Gentemot min sponsor använder jag väldigt mycket prestation. Jag vill säga det jag gjort bra. Jag vill säga vad jag förstått. Jag vill inte fråga när hon säger något jag inte förstår. Är rädd för att bli övergiven om jag säger som det faktiskt är. Är rädd att bli ensam, hånad om jag inte lever upp till de krav jag själv sätter.
Vad är lösningen då? Att säga som det är tror jag. Att lämna över att det är så här. Jag kan ju bevisligen inte hantera det. Släppa taget. Våga vara ärlig. Våga säga vad som är sant.
Och påminna mig själv om att allt är som det ska. Jag är precis där jag ska vara just nu. Jag kan lita på att det blir som det ska bli.
Och att jag duger precis som jag är. Jag är värdefull. Jag är fin. Jag är älskad. Jag duger. Jag har en massa karaktärsdrag och dysfunktionella beteenden. Men jag är ändå värd gemenskap och respekt.
Gud, befria mig från rädslan för att bli övergiven. Visa mig hur du vill att jag ska vara istället.
Gud. Gud. Befria mig från rädslan för att bli övergiven. Visa mig hur du vill att jag ska vara istället.
Gud, hjälp mig acceptera att jag inte kan förändra det här. Ge mig mod att dela om det, gå mot mina rädslor och skydda mig själv. Och ge mig förstånd att inte i vilka situationer jag ska göra de respektive sakerna.
Hjälp mig att känna tillit och kärlek till mig själv. Gör för mig det jag inte klarar av själv.
tack
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar