Jag mår dåligt när min pojkvän mår bra utan mig. Om han har kul på egen hand så har jag väldigt svårt att glädjas med honom. Speciellt när jag mår lite sämre själv. Jag tänker att han inte behöver mig. Har roligare utan mig och inte saknar mig. Så tänker jag, trots att jag själv vet att jag tycker om honom lika mycket även när jag haft väldigt roligt med mina tjejpolare t.ex.

De här känslorna skulle jag vilja lära mig att hantera. Om jag blir mer trygg i mig själv och får upp min självkänsla så kanske det kommer. när jag inte behöver bygga min självkänsla kring bekräftelser utifrån utan att jag har den inifrån. Då kanske...


Tänk va skönt det skulle vara. Att inte behöva vara till lags hela j-la tiden. Att inte gå på högvarv och försöka förutse vad andra tänker för att säga och göra rätt sak för att försöka vara perfekt. Tänk va mycket energi man skulle ha över till annat....