Nya utmaningar

Jag är i Spanien. Ska jobbar här i tre månader och har snart varit här i 3 veckor redan. Det är en stor utmaning för mig på så många sätt. Nytt boende, ny stad, nya arbetsuppgifter, nya kollegor, nytt land, nytt språk, ny kultur. Bara när jag skriver ned det där får jag en reality check på vad jag faktiskt gör nu.
Jag går emot så många av mina rädslor på en gång och det är inte konstigt att jag blir trött. För jag är trött. Väldigt trött. Har svårt att slappna av och lugna mig. Så kom jag ihåg att jag ju faktiskt har det här verktyget. Var längesen jag använde det regelbundet, men nu tror jag verkligen jag kommer ha nytta av det.

Vet nästan inte var jag ska börja...
Ok.
Jag kan inte spanska så bra. När jag kom hit kunde jag nästan ingenting och nu är det betydligt bättre men jag har svårt att ha konversationer, både att förstå och uttrycka mig. Det skapar olika problem för mig. Dels så känner jag mig lite utanför på jobbet. Folk är väldigt trevliga och förstående men socialt pratar alla spanska och ganska fort så då blir det svårt för mig att hänga med. Min självcentrering gör att jag tror att alla ser att jag inte passar in och inte förstår. Mitt katastroftänk och låga självkänsla gör att jag då tror att de tycker jag är tråkig och dum, antingen för att jag inte fattar eller för att jag åkte hit fast jag inte kan språket språket.
Varför skulle de tänka så? Det där är bara mina egna elaka tankar som jag låter få plats och trycka ner mig.

En annan sak med språksvårigheterna är att jag får svårare att göra ett bra jobb. Jag gör ju alltid bra ifrån mig. Ibland bara för att det är intressant och kul och för att man ska göra rätt för sig och ibland för att jag vill ha bekräftelsen för att jag är duktig och smart.
Men hur viktigt är det att mitt jobb här blir det bästa som någon har gjort? För det är ju de kraven jag har på mig själv... suck.. Sedan har jag ett väldigt fritt uppdrag som jag får lägga upp som jag vill. Jag blir lite osäker i det och tänker på vad som är "rätt" sätt och vad min handledare tycker att jag borde göra. Jag kan ju bara göra det jag tycker verkar vettigt och prova. Sen får jag väl be om hjälp om jag behöver det.

Jag är ju sjukt modig bara som gör det här! Det är ett stort äventyr och jag vill vara snäll mot mig själv och inte förvänta mig att jag ska vara bäst och lära mig jättesnabbt. För det är ju också en del i detta. Jag är smart generellt och har lätt för att lära mig, för att förstå saker och analysera. Men ett språk lär man sig inte så fort, det tar tid och övning. En del av mig skulle bara vilja hoppa till längre fram när jag kan bättre. Men då skulle jag ju inte få vara med om resan. Jag skulle inte få se min utveckling. Jag skulle inte få uppleva när jag försöker och lyckas bättre och bättre. Jag kanske säger något jättetokigt som är roligt och man kan skratta åt. Och jag kan se att jag klarar av det.
Kommer att tänka på Aviciis låt "So wake me up when it's all over, when I'm wiser and I'm older. All this time I was finding my self.."
Grym text! Och jag kan verkligen känna igen mig i det. Jag vill också hoppa över. Ta bort det jobbiga, det som gör ont och bara vara med när det är roligt och bra. Då skulle jag inte lära mig. Men för att utvecklas behöver jag gå emot mina rädslor, och när jag gör det, som nu, så är det jobbigt. Jag blir osäker, känner mig ensam, orolig, trött, frustrerad. Det är inte konstigt. Men om jag inte vill uppleva konsekvenserna av att jag går emot mina rädslor så kommer jag inte kunna utvecklas heller. Då kommer de här rädslorna fortsätta att styra mig och hur jag lever mitt liv. Det vill jag inte. Absolut inte. Jag kan ha mina rädslor, se dem, minska dem kanske. Men de ska inte få styra. Min sponsor brukar säga att hon är jätterädd ibland, men hon gör det hon vet är rätt ändå.

Hela den här perioden är ju ett äventyr. Varje dag är ett äventyr och jag lär mig massor.
Väldigt skönt att skriva nu igen.
Jag är så jäkla modig! Så stolt över mig själv. Så stolt.