Jag hade ett ordentligt breakdown igår. Ringde min sponsor, men hon svarade inte. Fick iaf tag i en kompis som kunde stötta mig till att låta det få komma ut och passera. Kunde be min sambo om det jag behövde och jag fick det. Även om det var svårt och jag låste ner mig mycket.
Jag sov dåligt inatt också och har varit hemma idag. Det är skönt att vila och jag fick sova ut imorse. Samtidigt är jag låg och har svårt att reda ut tankarna. Väntar på att tiden ska gå lite mer så jag kan ringa min sponsor när hon slutat jobba.
Mycket tankar om jobbet som snurrar. Vad det betyder att jag är här igen. Vad folk tänker. Vad det säger om mig. Bilden jag har av mig själv håller på att krackelera tror jag. Det är läskigt.
Jag är maktlös inför det faktum att jag har svårt att hantera min arbetssituation just nu.
Jag kan bara be om hjälp och lämna över.
Ge mig sinnesro att acceptera det.
Mod att förändra det jag kan och be om hjälp.
Ge mig förstånd att inse vad jag ska lämna över och vad jag ska agera på.
Befria mig från rädslan för att bli ifrågasatt
Visa mig vem du vill att jag ska vara istället
Befria mig från rädslan för att inte duga
Visa mig hur du vill att jag ska vara istället.
Jag är modig som vågat säga att jag är hemma imorgon också. Jag skrev det till min chef för ett tag sedan och har inte fått något svar. Jag tolkar det lite som att han inte tycker att jag gör rätt. Men han har själv sagt att min hälsa är det absolut viktigaste. Jag vet också att det inte betyder något att han inte har svarat, han kanske bara var upptagen när han såg det och har glömt det sen.
Lilla jag är rädd för att han ska säga att så får jag inte göra. Men det får jag. Jag har rätt att sätta mina behov främst. Jag är modig som gör det. Som vågar erkänna min sårbarhet. Säga att jag inte vet. Att jag är förvirrad. Att jag är trött.
Jag är där jag ska vara. Allt är väl, allt är som det ska. Jag får det jag behöver och jag får inte mer än jag klarar av.
Tack
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar