Obehaglig Invit

Jag är på resa med jobbet tillsammans med två äldre män. Båda runt 50 och den ena närmare 60. Det har varit hur trevligt som helst, massa skratt och jag har tänkt på hur avslappnad jag känt mig och hur roligt det varit. Och så nu på kvällen insåg jag att jag behövde ändra tiden för imorgon och gick då och knackade på. Och den ena mannen var då bara klädd i kalsonger. Väldigt obehindrat stod han och pratade då när jag sa att vi måste gå upp lite tidigare. Och så när jag ska gå typ så frågar han om han får bjuda på nåt. Jag blev helt chockad och bara skrattade åt det och sa gonatt. Nu efteråt är jag arg. Väldigt arg. Min hjärna försökte förklara och utmana om jag misstolkade eller överreagerar. Men nej. Det var helt oacceptabelt. Ja helt hemskt. Jag såg på honom som en snäll och rolig farbror som skulle kunna vara min pappa. Inte en enda tillstymmelse till attraktion. Bara äckligt känns det nu. Jag känner mig äcklig. Vilket är väldigt konstigt. Det är ju han som är äcklig. Så himla konstigt, jag får inte alls ihop hans personlighet med det där. 

Jag ska säga det till honom imorn. Jag måste det. Lilla jag känner sig väldigt otrygg. Jag måste markera mina gränser. Det där var definitivt inte ok. 

Jag får inte mer än jag klarar av. Jag är där jag ska vara. Jag får vad jag behöver. 

Hjälp mig att stå upp för mig själv imorn   

Jag får stå upp för mig själv. Får vara obekväm. Får ställa krav. 

Men åh jag ser så tydligt det dysfunktionella mönstret som vill stängs dörren om det. Inte låtsas som att det hände eller som att det inte var så det var. Men fan heller. Det var så. Jag tycker det var väldigt obekvämt. Och det är inte ok. 

Hjälp mig. Jag är värd att må bra. Mina känslor och behov är viktiga. 

Tack