Idag var jag i kyrkan och temat var förlåtelse och att vi alla är förlåtna. Gud dömer miginte så varför ska jag göra det. Jag kom i kontakt med min skuld för att jag förnekat och ljugit om mitt förhållande och om hur jag inte varit sann mot mig själv när jag hade tvivel på det. Det kändes verkligen som om jag förlät mig själv för det där i kyrkan. Efteråt var jag liksom tom, lite mörbultad, ungefär som jag har känt mig efter rosenbehandlingarna. Det hände nåt på djupet och jag förstår inte hur eller exakt vad och varför, men det hände och jag känner det.
Jag tror att det är det andliga uppvaknandet som är på väg på riktigt. Jag har tidigare kommit i kontakt med en klar och sann men väldig svag röst i mitt hjärta som viskar att jag är älskad, jag är kärlek. Det här känns som en fortsättning på det. Jag är älskad och jag är förlåten. Jag blir helad sakta med säkert och jag ska bara vila i det här. Låta det få integreras och låta mig själv få bara vara.
Ja har så svårt att vila. Jag drar genast iväg i något annat att analysera och fundera kring. Det här har jag ju kopplat till mitt beroende av upphetsing. Jag har svårt att vila och vara stilla och lugn där jag är. Jag går till nästa problem/svårighet direkt när ett annat har löst sig. Som att jag inte kan slappna av för vad ska hända då? Jag måste ha kontroll, forsera. Visa för mig själv att det fortfarande finns mycket svårt och tungt så att jag inte slappnar av. För att jag behöver vara beredd på katastrofen. Och det kan inte bara bli bra för mig. Det måste alltid vara något problem och det fokuserar jag på. För det bekräftar min syn på mig själv att jag inte förtjänar att ha det riktigt bra bara.
Men det där är ju inte sant. Jag förtjänar att ha det bra. Jag förtjänar att ha det lugnt och skönt. Givetvis kommer jag alltid ha svårigheter och problem, men jag kan också vila i trygghet och förvissning om att även om jag inte vet hur jag ska tackla dem än, så kommer jag få det jag behöver för att hantera dem. Lämna över. Släppa taget. Släppa kontrollen. Tillit. Jag är älskad. Jag är buren. Jag är förlåten.
tack
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar