välkommen du nya känsla

De senaste dagarna har jag en ny stämning i kroppen. Jag är öppen och sårbar och samtidigt lugn och tacksam. Jag vill liksom krypa ihop och bara ge mig själv massa kärlek. Kanske gråta lite och kanske skratta lite.
Jag tror det är kärlek. Kärlek och tillit. Någonting mer som har sjunkit in på djupet och skapat nya vackra saker i hjärtat. Jag går mot mina drömmar. Jag lyssnar på mitt inre barn. Jag är så tacksam. Tacksam för det jag har och tacksam för den här känslan. Jag har inte varit så produktiv på jobbet idag och det gör att en del tankar om att jag inte är duktig och duger. Mina överlevnadsstrategier tycker det är jobbigt att inte vara duktig och få bekräftelse. Men det är ok. Jag är ok.
Jag kan ta hand om mig själv och mitt inre barn. Jag kan välja bra saker och sätta gränser. Jag är värd att må bra och få det bästa jag kan tänka mig. Jag förtjänar att drömma. Jag är modig som drömmer. Jag är modig som går mot mina drömmar.

Tack

Jag duger som jag är

Jag duger som jag är.
Jag duger även om jag gör fel ibland.
Jag är lika underbar även om mina brister ibland skiner igenom och jag faller in i dysfunktionella beteenden
Jag är lika mycket med i vår gemenskap även om jag inte delar.
Jag är precis där jag ska vara
Jag får det jag behöver
Jag får inte mer än jag klarar av

Jag är älskad och önskad precis som jag är där jag är just nu

Jag är lika värdefull även om vissa karaktärsdrag är svåra för mig att släppa.

Jag rör mig mot tillfrisknande. Jag går åt rätt håll.
Jag delar. Jag arbetar med stegen. Jag ber om hjälp.

Jag delar erfarenheter, styrka och hopp.

Och sakta håller jag på att lära mig hur jag blir min egen älskande förälder. Jag lär mig hur jag ska vara mot mig själv. Vilka gränser jag behöver. Vilka behov jag har. Hur jag ska bete mig mot mig själv.

Kärleken växer i mig och det skapar förändring i alla mina relationer, både till mig själv, min högre kraft och mina föräldrar.


Tack

Ingen egentid

Ikväll skulle jag ha fått vara hemma för mig själv. Min sambo hade andra planer men de blev avbokade och sedan istället för en kväll för mig själv så sitter nu han och en kompis och kolla på fotboll här.
Det här är ju fullt naturliga känslor. Att vilja ha tid för sig själv när man bor ihop. Jag behöver det. Mer än jag ger mig det. Därför är jag nu lite besviken faktiskt. Det är ok att känna så. Det betyder inte att jag är otacksam eller att vårt förhållande inte är bra för att jag vill vara för mig själv. Jag har ett stort behov av lugn och ro och för det behöver jag egentid nån kväll i veckan.
Märker att jag är ganska känslig för den här typen av förändringar just nu. Att de blir större än vad de kan vara en annan gång. Jag har kommit under ett lager till på min lök och ser nya mönster som tar mycket energi. Det är inte konstigt. Jag utvecklas. Tillit och mod så kommer jag vara igenom den här perioden också om ett tag och ha kommit ännu närmre mig själv och min högre kraft.
Det är bara att acceptera att det är så här nu och ge mig själv lite extra omtänksamhet. Som en förälder skulle ha gjort.


Befria mig från rädslan för förändring. Visa mig hur du vill att jag ska vara istället.

Befria mig från rädslan för förändring. Visa mig hur du vill att jag ska vara istället.


Tack.

Tung kväll

Slåss med känslor av att inte vara tillräcklig. Inte motsvara förväntningar som andra har på mig. Inte riktigt vilja det som jag "borde". Det som jag fortfarande låtsas, eller tror att jag vill ibland. Ena delen av mig går på autopilot. Jag har varit den personen väldigt länge och jag har byggt upp ramar och regler för hur jag får bete mig och vad jag ska tycka och tänka. Ännu ett sätt som mitt kontrollbehov ger sig uttryck på. Jag har hittat på falska sanningar för att försöka kontrollera livet. Det fungerar inte. Det är ok att jag börjat känna att jag kanske vill göra något annat än jobba där jag är nu. Det är ok att de tankarna inte är så konkreta och långt gångna än. Det är ok att jag våga drömma. Jag är värd att ha drömmar och våga tro på dem. Det är naturligt att mina drömmar förändras och utvecklas.

Jag är faktiskt lite ledsen. Känner lite hopplöshet. Och det är ok att känna så ibland. Bara jag inte fastnar i det.

Min destruktiva sida vill gräva ner sig i den där gropen där allt är svart och hopplöst. Det går nästan på automatik när jag hamnar i de tankebanorna och är i den här känslostämningen.


Hjälp mig att känna tillit till att jag är där jag ska vara.

Befria mig från rädslan för att inte vara tillräcklig. Visa mig hur du vill att jag ska vara istället.

Befria mig från kontrollbehovet

Gud befria mig från rädslan för att inte ha kontroll. 

Visa mig hur du vill att jag ska vara istället

Gud, befria mig från rädslan för att inte ha kontroll. 

Visa mig hur du vill att jag ska vara istället

Gud, befria mig från rädslan för att inte ha kontroll. 

Visa mig hur du vill att jag ska vara istället. 

Små stora beslut

Idag fick jag frågan av min chef om jag vill få lite nya arbetsuppgifter. De är inom det jag sagt att jag vill göra och det jag tycker är kul. Frågan är om jag känner att jag vill.  Jag jobbar just nu 100% i ett enda projekt där jag har ansvar för en ganska avgränsad del. Min chef säger att vi kan ta in nån annan som hjälper mig med det så jag får loss tid till det andra om jag vill det. 

Mitt kontrollbehov får sig en utmaning eftersom jag då måste lämna över en del av det jag nu påbörjat. Dessutom så är det avgränsat och tydligt som jag behövde få det innan semestern. Men det är också mkt bara kommunikation, uppföljning och planering. Saker jag är bra på men som jag inte tycker är lika roligt. 

Om jag inte tar det nya kommer jag få mer operativ närhet och kunna jobba nära en jag trivs med. 

Vad säger hjärtat då. Den främsta anledningen till att jag inte skulle ta det nya är att jag skulle ha koll på det jag dragit igång nu i det gamla. 

Det skulle också bli mer rörigt och om inte det nya är tydligt definerat finns risken att det glider iväg eller växer. 

Vet inte riktigt hur jag ska göra. Min sponsor svarar inte så kan bara vända mig till mig själv. Eller nej, det är ju inte sant. Jag har andra jag kan ringa. Och jag kan vända mig till min högre kraft. Be om vägledning. Så det ska jag göra. Och sen ska jag lita på att jag kommer få den och att det kommer bli bra. 

Tack

Tvivel och Tillit

Ungefär 5 gånger varje dag utvärderar jag mitt liv. Jag försöker komma på om jag jobbar med det jag faktiskt vill eller vad jag borde föra istället. Jag analyserar mitt förhållande och pendlar mellan lycka och förvirring när jag observerar mina känslor. Jag funderar över var jag egentligen vill bo. Om jag vill ha barn än eller inte. 

Det är fan inte konstigt att jag är trött för det mesta. Mitt kontrollbehov och mina försöka att använda mitt huvud för att räkna ut och förstå vad som är rätt och fel tar upp så himla mkt energi. Dessutom så blir allt väldigt stort. Det kanske inte är så konstigt att både jobb, förhållande och bostadsort pendlar lite upp och ner. Men när jag låter min hjärna dra iväg och försöka kontrollera så lägger jag väldigt mycket energi på något jag inte kan påverka. Jag behöver slappna av och lämna över. Vill så gärna hitta en balans mellan att vara medveten och öppen och känna mina känslor och att inte förstora upp saker och försöka kontrollera. 

Men det är ju inte så konstigt att jag gör så här. Det är det här skyddet jag utvecklade för att klara mig. När jag var tonåring använde jag hjärnan för att snabbt analysera vad som var 'rätt' beteende. Det skyddade mig från att bli påhoppad. Jag fick vara med. Jag klarade inte då att stå upp för den jag är. Jag hade inte tillit till någon eller något. Eftersom jag inte hade tillit var jag tvungen att bli självtillräcklig och lite på att jag själv tog hand om mig. 

Nu har jag inte tillit till att jag är där jag ska vara. Jag har inte tillit till att jag kommer veta när det är dags att gå vidare. Jag letar fortfarande rätt och fel. Det finns inte. Det kan bli bra och mindre bra. Jag kan ångra mig om det inte blir bra. Jag kommer få vad jag behöver. Det blir som det ska bli. Jag ser när jag blickar tillbaka att jag fått det jag behöver, alltid. Min högre kraft ser efter mig. Det kanske inte ska vara så storslaget och märkvärdigt som jag fantiserar ihop i mitt huvud. Det kanske ska vara mindre och enklare. Vad vet jag. Ingenting om det i alla fall. Så det är ju lika bra att lämna över. Hjälp mig. Visa mig. 

Hjälp mig att släppa kontrollen

Visa mig hur du vill att jag ska vara istället

Hjälp mig att sluta försöka kontrollera vad som ska hända

Visa mig hur du vill att jag ska vara istället

Tack