Hämtade precis min pojkvän full på stan. När han ringde blev jag glad för jag trodde han ville komma hem tidigt för att han ville va med mig. Så var det inte. Han är jättefull och ska hem och sova för att ladda inför fest hela dagen imorn också. Är jag naiv eller orealistisk när jag tror att han vill komma hem för att va med mig? Eller är det naturligt och att problemet egentligen är att jag reagerar väldigt starkt när det som jag föreställer mig inte inträffar? När jag åkte ner och hämtade honom såg jag lixom ingen annan anledning till att han ville åka hem tidigt än att han ville va med mig. Speciellt eftersom han inte lät så full på telefon. Så jag bygger upp ett scenario där vi ligger har det mysigt i soffan resten av kvällen...
Inombords är jag arg. På honom eller på situationen? Iaf så är jag arg. Men jag visar det inte. Va bara kylig mot honom och markerar på det sättet. Men nu sitter jag här med käkarna hårt spända och känner mig övergiven. Är jag det? Jag tror inte det.. Det här är ju bara vad jag egentligen vet skulle hända ikväll, även om jag trodde att han skulle vara borta lite längre... Saken är ju också att vi umgåtts väldigt mycket den senaste tiden. Har haft det väldigt, väldigt mysigt. Jag har märkt att de här övergivenkänslorna kommer lättare när vi umgåtts mycket. Som ett beroende.
Shit. Nu hörde jag precis att han låg och hulkade i sängen så jagg langade in honom i badrummet. hjärtat slår i 300 och det är ju väldigt lätt att se att jag går in i min roll som barn. Hjälper pappa uppför trappan... Fan, jag skakar....
Har aldrig sett honom så full förut. Brukar väldigt sällan bli väldigt full (vad jag vet). En enda gång tidigare har han mått dåligt på fyllan (när jag har varit med) och det är ju inte så mycket på 1,5 år egentligen. Men just när det kommer till såna här situationer blir jag väldigt sårbar. Det påminner för mycket om barndomen.. Känner mig utnyttjad.
Det här är likt när min förra pojkvän kom hem full. Vi bodde i olika städer och när han gick ut i min stad ville han gärna sova hos mig. Han va ofta ganska full och kåt och jag började säga ifrån mer och mer men han tjatade och tjatade och jag fick skuldkänslor. Då kände jag mig också utnyttjad. Han va dessutom alltid extra kärleksfull när han hade druckit. Det va då jag fick de finaste sms.en och samtalen. Sjukt egentligen.
Ska prata med min pojkvän, som nu verkar ha somnat, imorn och förklara varför jag reagerar så starkt när någon är så full och att det lilla barnet i mig kommer mår väldigt dåligt av det. kommunicera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar