Svartsjukan

Jag hatar att vara svartsjuk.

Jag hatar det!

Jag gör mig själv så liten och värdelös att det inte finns i min värld att min pojkvän helst vill vara med mig om han fick välja. Kan inte hitta några argument till varför han skulle vilja ha mig. Jag blir osäker och krävande och lättretlig. Jag hatar att vara sån här. Men när jag är det så är det så svårt att tänka på nåt annat sätt...

Igår sa min sponsor till mig att jag verkade så glad och stark. Och det va verkligen så jag kände. Mådde så himla bra! Just då vet jag att jag tänkte att jag inte kunde förstå hur jag kunde må så dåligt ibland. Och nu när jag är där nere så fattar jag inte att jag va däruppe igår och kan nästan inte föreställa mig hur det kändes... Jävla berg-o-dalbana...

Nu ska jag iaf åka och träna för det mår jag bra av. Och sen ska jag öva mig hela kvällen på att inte va svartsjuk!