Min pappa är alkoholist.
Länge tänkte jag att det är något som hände när jag var liten och inte påverkar mig idag som vuxen. Jag visste dock att jag mådde dåligt, kände mig utanför, sökte bekräftelse utifrån, kände mig otrygg, var förvirrad och oroade mig mycket. Jag har nu lärt mig att dessa karaktärsdrag är några av de som är utmärkande för barn som växer upp i en miljö som liknar den jag upplevde.
Den här bloggen är en viktig del i min resa mot ett nytt sätt att leva.
Sidor
fredag 22 mars 2013
Intervju
Under intervjun kunde jag vara väldigt ärlig. Jag berättade om att jag var spänd och därför kommit i väldigt god tid för att ha koll på läget och fokusera på själva intervjun. Jag sa att jag ofta ställt höga krav på mig själv när jag spelade fotboll och de ofta var orealistiska, och att jag numer är mer realistisk i mina mål. Och mer accepterande för att jag inte göra allt perfekt. Det var till och med en fråga som jag inte kom på något svar på och det var såklart lite frustrerande, men jag kunde ändå släppa det ganska bra och känna att det var ok. hon som intervjuade var också mycket bra och förklarade att det inte var skillnaden mellan att gå vidare och inte och att hon fått en tillräcklig bild av mig med de resterande frågorna redan. Det kommer fortfarande upp tankar på att jag skulle sagt si eller så annorlunda, men jag försöka låta dem passera.
Nu är jag inne i en ny fas av väntan och får träna på att inte lägga energi på att älta intervjun eller att fundera på vad som är nästa steg i processen eller oroa mig över att inte gå vidare till nästa steg.
Hjälp mig att fokusera på det jag kan påverka under den här perioden. Hjälp mig att lämna över och lita på att det blir som det är meningen att det ska bli och att det är bra.
Tack!
Viljan att må dåligt
Dessutom fick jag feedback på att jag ju faktiskt har uteblivit utan att meddela det andra gånger. Jag har tänkt att de var ett gäng utan mig och bestämmelser är i allmänhet ganska lösa i den här kretsen och i studentlivet överlag. Jag har nog satt mig själv utanför också genom att inte komma när de har bjudit in till grejer. Och nu när det är min tur och det slumpar sig så att de båda som var intresserade uteblev så blir jag besviken. Jag kan lära mig att jag ska bete mig mot andra som jag vill att de ska bete sig mot mig.
Jag hade till slut en trevlig kväll själv och får nu också lite extra tid för mig själv och kan blogga. Det är ju faktiskt också så att även om mina föreställningar hade varit sanna och de frös ut mig på riktigt så kan jag ändå välja att ha en trevlig kväll. Jag kan bli besviken, men sen kan jag välja själv hur min kväll ska vara. Då kan jag välja att tycka synd om mig själv eller välja att ha trevligt.
Tack.
onsdag 13 mars 2013
Ledig
<p>Imorn bitti åker jag på semster en vecka. Väldigt skönt. Åker med min pojkvän och hans familj. Sitter på tåget just nu och känner mig stressad vilket är konstigt. Försöker komma på varför jag känner så men kan inte komma på det. Kanske bara är nervösitet inför resan och att det ska bli. Mitt kontrollbehov som slår in och jag känner obehag när jag inte vet riktigt hur det kommer bli. Eller för att jag har glömt nåt. Har ofta den här typen av stress när jag ska åka iväg någonstans och jag ser mkt fram emot det. Blir så viktigt att det ska bli som jag förväntar mig. Och sen kommer katastroftänkandet igång att jag försöker förutspå allt som kan gå fel och bygger upp atress för att det såklart kommer att gå fel.
Så fokuserar jag på det och det tarkt energi och gör att jag blir orolig. Men jag ser det och jag kan prata med lilla tjejen och säga att det kommer bli bra. Och att det säkert blir bra även om det inte blir exakt som jag tänkt mig.
Andas.
Hjälp mig att lugna min oro och att inte göra mig själv en otjänst genom att bygga upp oro och stress.
Tack.
</p>
lördag 9 mars 2013
Att ge
Jag räknar poäng. Jämför och bedömmer om det är jämnt. Jag vill inte ge mer. Vill inte bli utnyttjad. Jag gör det som en följd av att jag tycker att jag i många förhållanden har gjort så tidigare och att känsöan när det tar slut är så förstörande. Att jag gett och gett men inte fått något tillbaka. Så nu ör jag väldigt rädd för att ge mer. Jag vill inte inte inte inte föra det igen. Och visst är det bra att utvärdera om relationen är jämlik. Men vi ger också olika saker. Jag ger en viss sak och får tillbaka något annat. När jag räknar så gör jag det ofta en sak i taget. Typ frukost på sängen för sig. Massage för sig. Laga middag åt den andre för sig, osv. Det funkar jag inte riktigt så. Märker att det här sättet att räkna gör att jag missunnar honom saker ovh tänker mkt att 'Det där gjorde jag sist, nu är det hans tur' eller att jag inte ger fastän jag vill för att jag får upp en ilska eller irritation över att jag får för mig att jag ger mer.
Ska nog prata me honom om det för att förklara. Han tycker att jag är lite konstig när jag räknar ibland. Men jag är ju bara rädd. Och det kan jag säga.
måndag 4 mars 2013
Att konfrontera eller inte konfrontera, det är frågan
Men jag är rädd. För jag vet att de är väldigt bra kompisar och umgås mycket i skolan och föreningar. Är jag beredd på att det känns konstigt när vi ses alla tre? Att han känner sig bevakad? Att han känner att jag inte litar på honom? Just det där med att jag inte litar på honom har varit uppe några gånger tidigare. Han tycker det är jobbigt. Och att jag har så svårt att tro att han verkligen tycker om mig. Fan, jag kanske bara förstör genom att ta upp det. Är det mitt kontrollbehov som är framme och vill använda det här för att få bekräftat att det inte är som mina värsta misstankar säger. Tidigare när saker växer i mitt huvud så har jag tagit upp dem och då känns det ibland fånigt. För jag har fått så många bevis på att det inte stämmer, men när mina tankar går igång så snöar jag väldigt lätt in i det. Och som jag skrev för ett tag sen så tolkar ju min hjärna det som händer runt mig för att det ska passa mina föreställningar om hur det ligger till. Alla de bevis jag får för att han inte har några känslor för henne blir obetydliga och jag ser bara svart. Men ja, om det nu är så i mitt huvud och tar upp mycket energi så kanske det är värt att ta upp det. Suck, jag vet verkligen inte.
Ska ringa min sponsor imorn.
Hjälp mig att lyssna till mitt hjärta, stå upp för mig själv men inte låta mina rädslor styra.
söndag 3 mars 2013
Motstånd
Idag när jag ringde sa hon till mig. Med rätta. Jag använder henne inte som jag vill och borde. Hon sa att det inte känns bra för henne för jag håller henne utanför och låter inte henne få känna mig och vara med i det som händer. Det gör ju också att jag har svårt att ringa, just för att hon inte känner mig. Blir en negativ spiral. Har får jag nog lägga in en omgång träning nu känner jag. Behöver kontakten i vardagen och vill fortsätta stegarbetet med henne och då behöver hon vara delaktig. Får nog ta i lite på samma sätt som jag gjorde med mötena i början. Jag fick bestämma mig bara. Att jag går på möten varje söndag och så gjorde jag det bara. Kanske ska bestämma en tid för mig själv då jag ska ringa nu under våren och så gör jag det bara.
Jag är ju så himla tacksam för relationen till min sponsor. Hennes del i mitt tillfrisknande är stort. Väldigt stort. Hon tog tag i mig i början och att jag fått göra mina steg med henne har varit oerhört bra för mig. Hennes värme och ärlighet är väldigt bra för mig.
Jag ser min brist när det gäller det här. jag har vetat om det ett bra tag. Nu är det dags att agera på det också. Jag vill fortsätta utvecklas. Jag vill inte falla tillbaka. Jag vill inte behöva ha en ny botten för att förstå att jag behöver hjälp.
Tack för påminnelsen.
Hjälp mig att göra det jag vet att jag ska göra.
Elaka överlevnadsstrategier
Mmm, jag ser det. Det gör förbannat ont. Det skapar beslutsamhet om förändring. Sedan behöver jag försöka jobba för att förlåta mig själv och gottgöra.
Nu ska jag vila den här dagen. Det här var en tung insikt den här helgen. Bra att jag gav mig själv tid och plats för att det skulle få komma fram. Tack.