<p>Imorn bitti åker jag på semster en vecka. Väldigt skönt. Åker med min pojkvän och hans familj. Sitter på tåget just nu och känner mig stressad vilket är konstigt. Försöker komma på varför jag känner så men kan inte komma på det. Kanske bara är nervösitet inför resan och att det ska bli. Mitt kontrollbehov som slår in och jag känner obehag när jag inte vet riktigt hur det kommer bli. Eller för att jag har glömt nåt. Har ofta den här typen av stress när jag ska åka iväg någonstans och jag ser mkt fram emot det. Blir så viktigt att det ska bli som jag förväntar mig. Och sen kommer katastroftänkandet igång att jag försöker förutspå allt som kan gå fel och bygger upp atress för att det såklart kommer att gå fel.
Så fokuserar jag på det och det tarkt energi och gör att jag blir orolig. Men jag ser det och jag kan prata med lilla tjejen och säga att det kommer bli bra. Och att det säkert blir bra även om det inte blir exakt som jag tänkt mig.
Andas.
Hjälp mig att lugna min oro och att inte göra mig själv en otjänst genom att bygga upp oro och stress.
Tack.
</p>
Min pappa är alkoholist.
Länge tänkte jag att det är något som hände när jag var liten och inte påverkar mig idag som vuxen. Jag visste dock att jag mådde dåligt, kände mig utanför, sökte bekräftelse utifrån, kände mig otrygg, var förvirrad och oroade mig mycket. Jag har nu lärt mig att dessa karaktärsdrag är några av de som är utmärkande för barn som växer upp i en miljö som liknar den jag upplevde.
Den här bloggen är en viktig del i min resa mot ett nytt sätt att leva.
Sidor
onsdag 13 mars 2013
Ledig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar