Ikväll hade jag tagit initiativ till att kolla på fotbollen med några som jag inte känner så väl utan bara känner ytligt då de också gör sitt exjobb där jag gör det och jag har träffat dem några gånger. Vi har en grupp på facebook där jag skrev och frågade om nån tänkte kolla på matchen här. Fick napp av ett par personer som var positiva och frågade var vi skulle se. Jag skrev att eftersom matchen går på 5:an borde vilken krog som helst funka, eller så kunde vi kolla hemma hos mig. Jag skrev det på eftermiddagen nån gång men sen fick jag aldrig någon mer respons. En halvtimme innan matchen skulle börja skrev jag och frågade om det skulle bli något och att jag annars kunde göra något annat. Fortfarande ingen respons. Då går mina föreställningar igång. De har nog gått nånstans utan mig och glömt bort mig eller valt bort mig. De har pratat ihop sig om att de inte ska kolla eller så kollar de hemma hos någon annan. Känslor av övergivenhet och utanförskap väller upp. "Jag får inte vara med. Man vill inte umgås med mig. Jag duger inte." Jag hör av mig till en vän för att ventilera mina känslor och när jag gör det så inser jag att en del av mig nog vill vara i de känslorna. De är bekanta och trygga för jag vet vad jag får. Genom att säga att jag inte duger hanterar jag också skammen på nåt sätt. Att jag trivs i att tycka synd om mig själv och känna att människor är opålitliga och elaka och förr eller senare kommer svika mig. Sjukt att jag fungerar så. Att jag vill vara i den känslan. Kanske för att få sympati. Eller bara för att få må dåligt och gräva ner mig. Jag har hört om att personer som mår dåligt ibland gör det för att de vill det. Att de inte vill må bättre och därför ser till att må dåligt och gå in i destruktiva tankebanor med tunga känslor som följd. Har inte sett det så tydligt i mitt beteende tidigare, men nu blev det väldigt tydligt. Jag gjorde mig själv till offer. jag valde att tänka att de inte vill vara med mig för att de inte tycker om mig istället för att välja att tänka att de säkert fick förhinder eller att de kanske betedde sig dåligt men att det i så fall ligger hos dem. Mycket intressant tycker jag...
Dessutom fick jag feedback på att jag ju faktiskt har uteblivit utan att meddela det andra gånger. Jag har tänkt att de var ett gäng utan mig och bestämmelser är i allmänhet ganska lösa i den här kretsen och i studentlivet överlag. Jag har nog satt mig själv utanför också genom att inte komma när de har bjudit in till grejer. Och nu när det är min tur och det slumpar sig så att de båda som var intresserade uteblev så blir jag besviken. Jag kan lära mig att jag ska bete mig mot andra som jag vill att de ska bete sig mot mig.
Jag hade till slut en trevlig kväll själv och får nu också lite extra tid för mig själv och kan blogga. Det är ju faktiskt också så att även om mina föreställningar hade varit sanna och de frös ut mig på riktigt så kan jag ändå välja att ha en trevlig kväll. Jag kan bli besviken, men sen kan jag välja själv hur min kväll ska vara. Då kan jag välja att tycka synd om mig själv eller välja att ha trevligt.
Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar