Ända sedan jag vaknade i morse har jag varit kvar i samma obehagskänslor som jag somnade med igår. Minnena från mitt förra förhållande och triggers som jag ofta får av filmer och tv-program där den typen av nyanser finns. Nu förstår jag varför sådana scener påverkar mig så mycket. Även om jag nog inte klassar det som var som regelrätta övergrep från hans sida så var kombinationen av att han hade mycket makt, som han undermedvetet nog utnyttjade, och att jag inte vågade stå upp för mig själv var definitivt över gränsen för vad som är ok. Framför allt tror jag det är mitt eget sätt att sätta upp gränser för hur jag får vara, vad jag får känna och tycka. I mina mardrömmar har jag haft en stark, smart, stark man som har jagat mig och att jag inte kunnat komma undan. Det är inte min förra pojkvän eller ens pappa som är den mannen. Det är mina egna försvar som säger åt mig att jag måste göra på ett visst sätt och vara på ett visst sätt för att duga. I drömmarna är alltså den lilla tjejen i rollen som jag själv och det som jagar mig är mina egna försvar, mina överlevnadsstrategier som försöker påverka mig för att skydda mig mot att bli övergiven. Mina överlevnadsstrategier har skyddat mig genom att se till att jag inte blev övergiven när jag inte hade klarat det. Den har haft en roll. Men det är också mina försvar som har gjort mig mest illa. Som har sagt till lilla tjejen att hennes känsla och behov inte är okej. Det är de som har gjort övergreppen på mig. Fy fan, att jag har gjort det mot mig själv.
Mmm, jag ser det. Det gör förbannat ont. Det skapar beslutsamhet om förändring. Sedan behöver jag försöka jobba för att förlåta mig själv och gottgöra.
Nu ska jag vila den här dagen. Det här var en tung insikt den här helgen. Bra att jag gav mig själv tid och plats för att det skulle få komma fram. Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar