Har precis lämnat mamma och henna man efter ett par dagar. Har varit mysigt att va hemma ett tag och inte göra någonting. Men mer än ett par dagar klarar jag inte. Jag blir så fruktansvärt irriterad på dem och hur de beter sig, mest mammas man. Jag vet mkt väl att jag inte kan förändra dem och vill väldigt gärna acceptera och låte dem vara. Det går så där. Jag visar inte lika mkt utåt som förut och är snäsig och elak. Istället försöker jag prata med mig själv och låta mitt förnuft styra. Det går Fp det mesta bra, men ofta sväljer jag irritationen och den växer i mig och jag är rädd att den ska komma ut och att jag söger saker jag kommer ångra.
Både mamma och hennes man är väldigt tydligt präglade av medberoende. Det finns liksom inga gränser mellan var den ena av dem slutar och den andra börjar. Ingen låter den andre ta ansvar för sitt utan de är hela tiden väldigt inkännande på varandra och gissar vad denna vill ha. De har inga åsikter om något direkt och ingen pratar om något som innebär en djupare diskussion. Så är de båda två. Utöver det är mammas man som en liten pojke ofta. Max 10 år, kräver väldigt mkt uppmärksamhet och bekräftelse. Om han inte får den så ser han till att det han gjort pch gör kommer på tal genom att prata om sig själv i tredjeperson. Han ska vara med överallt, hela tiden och mina översittar sidor kommer fram och vill säga att han inte får vara med. Det är som vanligt inte svart eller vitt. Jag och mamma skulle kunna bli lämnade lite mer ifred och jag skulle kunna vara vänligare och bjuda in honom. Även om det var sjukt jobbigt den här gången jag var hemma också så gick det ändå bättre. Lite grann, men ändå ett steg åt rätt håll.
Men shit vad jag behöver hjälo med just att vara hemma. För jag vill egentligen vara hemma mer och kunna njuta av det. Och den här irritationen är nog minst lika jobbig dö mig som för dem. Eftersom jag visar upp beteenden som jag inte vill och som jag skäms över.
Hjälp mig med det.
Är på väg till min pojkvän nu och vet att irritationen kommer rinna av mig snart och definitivt när jag kommer fram. Ska bli så mysigt att fira jul med dem i år igen. Även om jag just nu får upp skam och skuldkänslor för min familj och för att jag väljer bort dem. Men jag vet att jag inte behöver lyssna på det. Jag och mamma har en bra relation idag och hon har inte visat på når sätt att hon vill att jag ska vara med dem istället. Och jag känner att jag är värd att ga en mysig och lugn och fin jul :-)
Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar