Om snart en månad ska jag flytta. jag har bett min pojkvän att hjälpa till för annars har jag inte som kan hjälpa med de tunga sakerna. Det sa jag för längesen att den helgen räknar jag med honom. Idag kom det upp att han hade bokat något annat den ena av dagarna och glömt bort det. Jag blev irriterad men han sa att det säkert går på en dag och att jag väl inte ska ha med mig så mkt för ett par månader. När det hände tyckte jag att det han sa var rätt att vi säkert hinner. Men sen i efterhand kändes det helt fel. jag blev dela besviken för att han hade glömt. Jag tycker jag har varit tydlig med att jag behöver honom då och kände mig dessutom förminskad när han sa till mig hur mycket jag borde ha med mig. Jag kanske vill ha med mig mycket och då får jag det för det är jag som väljer hur mycket jag vill ha med mig.
Kände hur det bubblade upp i efterhand och jag skrev ett sms till honom där jag var väldigt ärlig med hur jag upplevde det. Sedan har jag träffat lite kompisar ikväll. Han svarade att han ska hjälpa till och att vi garanterat hinner det på en dag. Dessutom att det inte var meningen att få mig att känna så. Han sa inte förlåt. Han sa inte att han skulle avboka det andra om det behövdes. Det blir liksom en principsak av att jag inte vill att han ska sätta sig över mig och säga hur det är, det är ju jag som bett honom om hjälp den helgen och om han råkar boka in något annat borde han väl fråga om det är ok att han inte avbokar det andra. Även om det kanske går på en dag så vill jag att han ska visa att om jag behöver honom så ska han finnas där. Att jag kan lita på honom. Jag tycker inte om att bli besviken på det här sättet och sedan att jag inte får respekt när jag säger ifrån. jag tycker att det handlar om attityd. "Förlåt jag glömde. Tror du inte att vi hinner på en dag? Är det ok att jag gör det andra ändå?" typ nåt sånt. Känner mig lite överkörd, att någon annan berättar för mig.
Får upp mycket vibbar från min förra pojkvän. Där stod jag sällan upp för mina åsikter och när jag gjorde det fick jag ingenting för det. Just den där bristande respekten där jag inte blir tagen på allvar får det att ringa varningsklockor i mitt huvud. Att jag uttrycker mig lite osäkert och så kommer han in och säger hur det är och bara för att jag inte står upp för det jag tycker eller inte vet i stunden riktigt vad jag tycker så tänker den andre att den kan köra över mig.
Sen tror jag att just att känslan av att jag inte kan lita på honom gör det jobbigt. Att bli besviken gör ont i hjärtat och för mig är det väldigt viktigt att känna att den jag är med respekterar mig och att jag kan lita på att han ställer upp om det är något.
Jag har inte svarat nåt och nu tror jag det är för sent och att han sover. Har messat mina vänner och bett om råd men jag tror de sover också. Men usch, jag tycker verkligen inte om att se den sidan hos honom. och att jag känner att jag inte blir respekterad och jag kopplar det till att jag ofta uttrycker mig osäkert om saker när vi ska göra saker och sånt. Det gör jag nog mycket för att jag vill vara till lags och ibland för att jag får svårt att ta beslut. Jag vet nästan aldrig vad jag vill och kan få prestationsångest när han eller någon annan frågar. Det kan nog göra att han tar mycket initiativ och ser sig själv som mer säker. Men han får inte fortsätta på den vägen och köra över mig. Även om jag är osäker så är min åsikt och mina tankar och känslor lika mkt värda. punkt.
Ska sova på saken och ta upp det med honom imorn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar