Nu är jag hemma hos mamma. Är här ett par dagar innan jag åker till min pojkvän imorn em för att fira jul där. Jag är väldigt trött. Lite förkyld men det är även spänningarna från hösten som lossnar nu. Dessutom gör tankarna på pappa och det jag har bestämt mig för att göra att mycket känslor är i rörelse. Till viss del sker det en kamp inom mig, mellan den delen som är liten, medberoende och som vill ta hand om pappa och den del som är vuxen och inte vill låta honom såra mig mer och som sätter sitt eget mående före hans. Jag vet att den senare har rätt för det är den vuxna sidan. Men det gör ont.
Jag har i alla fall skrivit mitt brev nu och hoppas att det ska släppa när den här processen som pågått senaste månaderna är avslutad på nåt sätt. Så att jag kan fira jul och njuta av det. Men vi får se. Jag ska försöka att inte bestämma vad jag ska känna. Om det sitter i hela julen så får det väl göra det.
Men jag är nöjd över att jag inte låter det ta över allt här just nu. Jag vet att det tunga kommer gå över. Därför kan jag njuta av att mysa med katten här, äta nötter och att det är julklappsutdelning snart. Jag ska ta ett fotbad och måla naglarna. Det onda får göra ont men det tar inte över och det finns ingen hopplöshet. Det är häftigt att jag hanterar det så nu. Att ta det är avståndet från pappa är hanterbart. Jag vet att när det släpper kommer jag vara starkare. Jag har satt en gräns för vad som får göras mot mig. jag har sagt nej till mitt medberoende genom att inte låta honom göra mig besviken igen. Jag är värd bättre. Jag är värd att må bra. Även om han inte gör det.
Jag är tacksam för att jag kan hantera det här så pass bra och för att jag är stark och modig nog att stå upp för mig själv. Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar