Igår var jag ute, födelsedagsfest för en kompis och sista kvällen i den stad jag pluggar. Jag var rätt trött innan och hade egentligen inte tänkt följa med ut. Men fick lite feeling och hängde på i alla fall. Och gissa vem som var ute på samma klubb?! Min förre pojkvän! Och hans nya tjej som är densamma som han var otrogen med. kan inte annat än att tänka att det var meningen och att jag här fick en möjlighet att få ett par pusselbitar till. Jag fick upp ganska starka känslor och blev väldigt på min vakt med om han var i närheten någonstans hela tiden. Men vi stötte aldrig på varandra och hälsade och så. Det kändes skönt. Men jag kunde studera honom lite och fick upp mkt känslor. Det är nog jag som är runt 20 som reagerade väldigt starkt. Där var ju hennes hjälte. Han som hade tagit hand om henne. Vuxna jag fick upp känslor också, men det var mer ilska. Använde det min terapeut sa i onsdags, att tänka på honom som en lillebror. Och det fungerade faktiskt ganska bra. Speciellt när jag gick hem sen var jag glad i hjärtat och tackade universum för att jag fick den här händelsen. Vuxna jag är väldigt säker på att jag är glad att det tog slut och det finns inget av henne som skulle ta tillbaka honom. Jag som är 20 däremot är lite mer tveksam. Men jag ska prata med henne. Tror också att jag ska ta lite tid på jullovet och skriva ett brev till honom. Inte skicka det men skriva riktat till honom vad jag känner för att hjälpa mig att få avslut.
När jag kom hem och kröp ner hos min pojkvän sen hade jag många fina tankar kring hur jag är i förhållanden och att jag efter min förra pojkvän försöker kompensera och vara så som jag tror jag skulle ha varit då för att han inte skulle lämnat mig. Sjukt, jag vet. Och jag kände verkligen att det är sjukt att bete sig så och det blev så klart i mitt huvud att jag ju bara kan vara den jag är. Det är det enda jag kan påverka och borde fokusera på. För vad som händer i hans huvud och med hans känslor det vet jag inte och det kan jag inte kontrollera. Sen har jag fortsatt med det beteendet delvis idag, men det tar ju tid är klart och det var en väldigt fin stund jag hade där för mig själv i mitt huvud.
Tack!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar