såg precis ett avsnitt av det serien på svtplay. Väldigt fint. En man som berättar om sin resa från sexuella övergrep till flykt in i droger och alkohol till självmordsförsök och sedan till vändningen. Han gick in i behandling för missbruket, berättade sin hemlighet och har ett nytt liv. Känner igen mig väldigt mycket i det han berättar om att känna sig fel, vara defekt, förvrängd självbild, skammen. Och så känner jag igen mig i att det släpper när jag berättar mina hemligheter. När jag träffar andra med liknande tankar och historier och hör om deras resor. När jag inser att jag inte är ensam och unik med mina rädslor och hemligheter. Att det finns hopp. Jag hör så mkt av 12-stegsprogrammet när han pratar och det är så fint.
Samtidigt blir jag ledsen, för han påminner väldigt mycket om pappa på många sätt. Och pappa skulle också kunna börja ett nytt liv om han sökte hjälp och vågade ta steget på något bättre. Han i programmet hade en dotter också. De hade en väldigt fin relation nu när han var i tillfrisknande. Sorg. Väldigt starka känslor kom upp och jag skickade dom till pappa. Jag bad min högre kraft att hjälpa honom. Att säga till honom att jag älskar honom. Och att vara med honom på ett sätt som jag inte kan. Då släppte de tunga känslorna faktiskt. Nu känner jag mig mer hoppfull men trött. Massa gånger har jag fått den effekten när jag väljer att be när jag har tunga, jobbiga känslor. Då lättar de lite, när jag sätter ord på dem och bara lämnar över dem. Då minskar de. Och man kan se det som att min bön blir besvarad. Sen sitter jag inte på sängkanten med knäppta händer när jag ber utan bara pratar eller tänker rakt ut och riktar det mot något jag ser som min högre kraft. Och bevisligen så fungerar det.
Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar