Sjuk känslourladdning

Igår var jag sjuk. Det händer inte så ofta. Alltså att jag är så sjuk att jag stannar hemma. Jag är lite småförkyld ibland, men det är ganska sällan också egentligen. Jag märkte att jag blev väldigt stressad av att inte ha kontroll över när jag skulle kunna komma tillbaka. Trots att jag är sjuk så sällan så har jag svårt att acceptera att det händer. Så det tränade jag på igår. Och det gick ganska bra till slut iaf tycker jag.

För att fördriva tiden, förutom att sova, så såg jag en film (the perks of being a wallflower). Den handlade om en kille på high school som alltid varit ensam och utanför och som också hade någon typ av psykiska problem med tvångstankar eller syner. Det väckte väldigt mycket känslor i mig och jag kan fortfarande inte säga att jag vet vilka det var. Många olika och väldigt intensiva. Dels väckte det lyckokänslor för han vände sitt liv och blev mer deltagande (som för mig att gå från att inte bara överleva utan också till att leva). Dessutom så berodde hand psykiska problem på förträngda minnen från när han var liten och det berörde mig mycket på grund av allt jag har stängt in och som påverkat mitt liv väldigt negativt. Ja, det var väldigt mycket känslor och allt på en gång. Ingen bra kombination att vara febrig och sjuk och dessutom ha en rejäl känslomässig urladdning. Eller så var det precis det det var. jag blev sjuk, fick möjlighet att stanna hemma en dag, slappna av, se en film som väckte mycket känslor som också fick komma ut för att jag hade tid för det. Det kanske var det som var meningen med att jag skulle vara sjuk och hemma en dag? Mmmm.. vem vet..

Jag märker iaf att jag känner väldigt mycket mer nu för tiden än vad jag gjorde förut. Både starka positiva känslor och intensiva tyngre känslor. Det är jag väldigt tacksam för och varje gång jag har en sån där tung urladdning så vet jag att jag blir några kilo lättare och möjliggör att jag ska kunna ha ännu härliga lyckostunder. Det känns som att mitt hjärta förut var nedtyngt av tunga kedjor och vikter av sorg, skuld, skam, skräck och oro. När jag vågar möta de känslorna kan jag frigöra mig från just den kedjan och just den vikten kan lättas från mitt hjärta. Och sakta men säkert så har jag frigjort mig från så mycket av tyngderna att mitt hjärta kan känna starka lyckliga känslor och harmoni och kreativitet. Det gick inte förut för då var allt det andra i vägen, men nu finns det möjlighet för det. jag har säkert en hel del tyngder kvar att frigöra mig från, men jag är inte rädd för dem längre och när det är dags kommer det göra ont, men jag vet att det går över och att det gör mig gott att möta min smärta. Det är det enda sättet jag kan bli fri från den. Och fri ska jag bli.

Tack!