Jobb!

För en vecka sedan fick jag jobb. Jag fick det som jag helst ville ha och jag fick beskedet mycket snabbt efter intervjun vilket betyder att de var väldigt säkra på mig och att jag var med i deras första val. Jag hade väldigt märklig och oväntad reaktion på det. Blev apatisk, ledsen och orolig. Lilla tjejens försvar sa att det måste vara något fel med det, något fuffens. Jag ville nog inte det här egentligen, det skulle inte bli bra, jag skulle inte trivas, jag skulle må dåligt och gå in i massa prestation och allt vad det nu var som jag målade upp. För det kan ju inte bara bli bra. Det kan ju inte bara gå bra för mig. För det är jag väl inte värd. Eller? Fick se mina försvarsmekanismer i ett nytt ljus och tydligt se hur de matar mig med gamla sanning, falska sanningar. Det tog ett tag innan jag förstod att det var det som hände. För jag är så van vid de rösterna. Blir ledsen när jag tänker på hur mycket de har fått verka i sådana här situationer förut och gjort att jag inte fått glädjas åt saker, eller t o m gjort att jag undvikit och tackat nej till möjligheter. För det kan ju inte bara bli bra.   Det kan ju inte bara lösa sig. Sorg.
En del av mig är säker på att jag inte är värd det här och att det inte kommer bli bra. För att jag inte är värd att det ska gå bra. För om jag hade varit det, om jag hade varit värd att ha det bra, varför hade jag inte det när jag var liten. Om jag var värd det, varför har mina föräldrar svikit mig gång på gång och min pappa gör det fortfarande.
- Det är sjukdomen. Det är deras dysfunktion som har skapat detta. Det är inte ditt fel. Det var aldrig ditt fel. Du är värd allt fint och vackert i världen.
Men de kommer komma på mig. Förstå att jag inte hör hemma där. Att jag inte är tillräckligt bra. Att jag inte duger.
- Du duger. Precis som du är. Du kan inte allt, du är inte perfekt och det är ingen annan heller. Men du är värd det här. Du har kämpat för det här. Du har gjort ett stort jobb och du har vågat ta chansen och det här är en belöning för det.
Är du säker? Kommer det verkligen bli bra?
- Det är bara möjligheter det här, och om det inte blir bra så gör vi något annat. Jag kommer aldrig överge dig. Jag älskar dig. Oavsett vad som händer kommer vi vara tillsammans och vi är värda att det ska gå bra.

Tack för insikten och möjligheten