Inatt hade jag min värsta mardröm hittills. Jag och en mindre tjej hade blivit inlåsta i källaren på ett torn. Vi sprang den vägen för att komma undan någon, jag kommer inte riktigt ihåg hut det började. Men vi gömde oss under trappan och mannen som jagade oss såg oss fast vi förstod inte det. Så han bara skrattade lite och vi fattade att vi hade sprungit rakt i fällan. Han slängde en filt över oss och gick upp förtrappan och stängde dörren.
Vi låg där ett bra tag och sen försökte vi hitta sätt att komma ut. Vi trodde inte det skulle va så svårt men alla möjligheter va förseglade på nåt sätt. Sedan kom en annan man ner, en äldre. Och jag förstår på hans sätt att va vad som ska hända. Han sätter sig i soffan och vi ska sätta oss bredvid honom. Den andra farliga, yngre mannen är också där men i bakgrunden. Den äldre uppfattar jag som snällare, han spelar ett spel som vi ska spela med i och man får inte säga emot. Han ska nosa mig i nacken och när jag försöker dra mig undan tar han ett fastare grepp och jag vågar inte göra motstånd. Panik!! Sedan minns jag inte så mkt mer utan jag tror jag vaknar. Jag kommer ihåg att jag länge i drömmen tänkte, "Det kommer lösa sig. Inget kommer hända, vi kommer klara oss" och "dom kommer lösa det på nåt sätt. Det kan ju inte va så att vi dör." Det är som att jag tänker att det är en film och att jag är medveten om det. Men sen senare i drömmen börjar jag tänka att det här kan bli riktigt illa och då får jag total panik!
Det är egentligen den där mannen i bakgrunden som jag är riktigt rädd för även om jag inte vågar säga emot den äldre mannen heller. Men den yngre är fruktansvärt hotfull och jag är livrädd och skräckslagen när jag tänker på honom. Det är den här gestalten som finns i många skräck filmer och jag tänker också på Marc de Troux i pedofil-skandalen i Belgien.
Jag undrar vad detta kom ifrån. Jag har aldrig utsatts för några övergrepp och jag tycker att jag gör framsteg med mig själv. Tänker lite att detta är mitt gamla tankesätt som försöker ta i hårdare för att hålla kvar mig i mina rädslor. Och i så fall är det ju ett kvitto på att det händer saker i mig. Men så fruktansvärd dröm! Har haft känslan med mig hela dagen och jag blir helt paralyserad.
Ringde min sponsor nyss men hon svarade inte. Det hade varit skönt att få prata av sig lite grann. Men nu har jag iaf skrivit av mig.
Men usch jag får kalla kårar av att tänka på att gå och lägga mig ikväll...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar