När jag va liten valde min pappa alkoholen före mig. Det gör han säkert fortfarande. Det gör att när han dricker så mår jag dåligt, jag känner mig värdelös, inte älskad och övergiven.
Jag insåg precis att det är precis samma känslor som jag får de gånger min pojkvän går ut och festar och jag inte är med. I mitt huvud betyder det att han väljer alkoholen före mig, han tycker inte om mig, jag är ensam och övergiven.
På samma sätt kände jag mig ofta utnyttjad när min förra pojkvän hade varit ute och festat och sen ville sova hos mig. Ok att en del av detta va befogat men en stor del av det va säkert kopplat till pappa.
Det är ju inte konstigt att man har problem med vissa saker alltså.
Shit, jag kom till och med på mig själv med att kolla hur många öl min pojkvän skulle ta med sig till festen ikväll! Sjukt! Precis som med pappa. Kontroll. Eller ett försök att kontrollera. Och en garanti om att bli besviken. Tror att det någonstans i min hjärna finns ett direkt samband mellan hur full min pojkvän är/hur många öl han dricker en kväll och hur mycket han tycker om mig. Jag känner verkligen hur jag tänker så. Jag skulle bli så glad om han kom hem vid 22 ikväll för då tror jag att han tycker om mig mer än om han kommer hem vid 4.
Det här förklarar ju en del. Nu när jag vet det kan jag jobba på att reagera mer enligt nuet och vad fallet egentligen är än att gå tillbaka till barndomen och överreagera. Men det här kommer bli svårt det känner jag för just nu är jag som sagt så medveten om det samtidigt som jag ändå väldigt gärna vill att han ska ha tråkigt och komma hem.
Men ja, jag ser det iaf.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar