Pratade precis med mamma i telefon. Berättade att jag hade fått ganska mycket försäkringspengar för ett ärr och hennes reaktion är som den brukar va när nåt sånt händer.
"Nä, men! Du då, hördedu! Får man låna lite då då eller? Hehe"
Suck! Varför kan hon inte bara säga "Va kul! Det är du värd! Se till att göra nåt riktigt roligt för dem nu! Vad glad jag blev för din skull!" Eller nåt åt det hållet. Men nej, mamma hintar istället åt hållet att "hördedu, det där ska väl inte du ha. Det är väl inte du värd. Jag vill också ha." SKULD!
Jag reagerade inte över det först utan gick in i det och sa att de inte längre behöver lägga pengarna till samtalen som jag bett om. Men sedan efter ett tag kom jag på det där. Fick prata med mig själv lite "nu ser du ju det här, du har en chans att växa nu, en chans att stå upp för dig själv."
Så jag sa det till henne. Mina kompisar har bara reagerat glatt och sagt att det är jag värd mm. Hon sa förlåt och att hon inte menade det så.
Bra där!!
Du såg någonting som inte va ok beteende mot dig. Du tänkte på det en stund. Sedan uttryckte du vad du kände och sa att det inte va ok att göra så mot mig. Satte en gräns, och det kändes ok. Bra! Framsteg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar