Skypade precis med min pojkvän och det va en sån där typisk dålig skypening. Jag va seg, han va seg, inget engagemang och inget mys... suck... Så nu känner jag mig ensam och övergiven och tänker att nåt är fel, fast jag såklart förstår att så är det ibland, man är inte pigg jämt, det är inte gulligt jämt. Hjärnan fattar. Det är inte rosa moln jämt och det är normalt. Så är det. Men i min värld blir detta skrämmande. För i grunden vet jag liksom inte vad "normalt" är och hur ett sunt förhållande fungerar. Sorg!
Sen ska de ha fest ikväll också och det är ju en anledning till att jag tycker det är lite mer jobbigt än det skulle varit annars tror jag. Så nu får jag prata med mig själv.
Det är ok.
Jag förstår varför du reagerar så här.
Men att han festar har ingenting att göra med hur mycket han tycker om dig.
Skit också, nu när jag vet vad för känslor det är jag får upp är det som att de också blir starkare, jobbigare. Det blir så påtagligt nu när jag vet att det är samma känslor som när pappa dricker. Känslan försvinner inte för att jag vet det. Det blir mycket prata med mig själv i de här fallen känner jag. Bra att jag har samtal snart och kan få mer hjälp med hur jag kan hantera detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar