Det va ett bra tag sen jag va vältränad nu. Ändå är det som om jag förväntar mig att jag ska va det, och varje gång jag påminner mig själv om att jag inte är det så trycker jag ner mig själv lite längre. Slår på mig själv. En del av mig tror att jag måste va vältränad för att va värd nåt. just nu har min pojkvän massa tid och hinner träna jättemycket. För mig blir det jobbigt. jag känner en stress för att inte hamna efter, så att vi inte är på samma nivå, så att jag inte räcker till. Idag hade jag bestämt att jag skulle träna, en sak som jag egentligen tycker är kul. Men så börjar tankarna gå igång. Varför vill jag träna egentligen? För att jag genuint mår bra av det och tycker det är kul? Eller för att jag inte tror att jag duger om jag inte är i form. när jag jag sedan inte kan komma fram till något angående detta så slår jag lite mer på mig själv genom att tycka att jag är patetisk för att jag inte kan bestämma mig. Gå och träna om du vill det. Eller gå hem och ta det lugnt och det känns bättre. Vissa dagar kan jag ta ett sånt val. Inte idag. Jag åkte i alla fall hem till slut. Mest för att tiden tog slut tror jag.
ringde min sponsor men hon svarade inte. Och så har jag gråtit, skrikit lite och här är jag nu. Och hela tiden poppar tanken upp att jag inte ska va nere i den här gropen så länge utan att jag kan hinna köra ett yogapass eller lite styrketräning hemma kanske.
Blä! jag orkar liksom inte med mig själv. Andas. Den där elaka rösten är framme hela tiden och slår på mig. Och jag blir så fruktansvärt frustrerad också för jag ser ju det, jag ser mina beteenden och jag förstår att det inte är sant som jag tänker. Men ändå så står jag handfallen. Jag kan inte komma ur när den dåliga spiralen väl har börjat. jag står och kan bara ser på medan det händer. Hur fan gör man liksom? Nu, nu ska jag tycka om mig själv och tycka att jag duger bara som jag är. Precis som jag är. Funkar det så? Eller måste jag hålla på med såna här affirmationer. Jag har lite svårt för det. Det där att det ska göras varje dag, med inlevelse.. suck.. fast just för att jag reagerar så mot det kanske det är just precis det jag ska göra... Ska skriva en lapp och sätta på spegeln med ett par meningar i alla fall..
Men först ska jag äta. Det viktigaste först.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar