Skypade precis med min pojkvän och jag blir så förundrad över hur väldigt små saker kan bli så stora för mig. En utebliven kommentar. En reaktion som jag inte väntar mig. Ett tonläge som jag uppfattar avvikande. Såna saker blir lätt stora i mitt huvud. Idag tog jag upp midsommar. Det var ingen stor sak, han jobbar eftermiddagsskift vilket innebär att han typ inte kommer hinna fira alls. Jag har fått en inbjudan till en kompis att fira i hennes sommarstuga i skärgården och det låter himla trevligt så jag vill gärna åka dit. Så nu tänkte jag att jag bara skulle säga detta till honom, stämma av bara, han kan ju ändå typ inte fira. Precis när jag ska säga det blir jag lite osäker och det kommer ut mer som att jag frågar om det är ok att jag åker dit, än som att jag bara skulle meddela att det blir så vilket var fallet. Han reagerar med att säga att jag ju inte behöver be om lov för det och i mitt huvud låter det lite som att det inte är självklart att vi kollar såna saker med varandra innan man bestämmer. Vilket jag tycker det är. Blä, vad trött jag blir på mig själv. Bara för att han inte har "rätt" tonfall när han säger det så tolkar jag det som att han hade bokat precis vad han känt för utan att tänka på mig om han inte skulle jobba.
Sedan var han överlag rätt trött och jag blev lite stel efter det där så det va inget mysigt snack. Är så känslig när jag inte får bekräftelse från honom. Sagt med hans egna ord: "Hur många gånger ska jag behöva säga det för att du ska tro på det?". Suck.
Det känns iaf bättre nu när jag har fått ur mig det, annars hade jag legat och nojat och fått svårt att sova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar