Teambuilding

Idag har jag varit med den gruppen jag ska jobba med i sommar på en heldag med samarbets- och uvecklingsövningar för att förbättra gruppdynamiken och lära känna varandra. Det har gått bra och jag har fått träna på mycket av mina sociala svagheter. Bland annat när det gäller att stå för vad man tycker och föra fram åsikten i en diskussion och även att inte få panik när jag insett att jag gjort annorlunda och inte tolkat uppgiften på samma sätt som de andra eller inte tänkt på samma sätt. Det va extra svårt eftersom jag inte kände de här personerna nästan alls och för att det är en typ av människor som är annorlunda mot vad jag vanligt vis umgås med. Det gick bra i alla fall, jag trillade ofta dit men kom ofta på mig själv och försökte vända på tankarna. I mitt huvud tror jag ju att de tänker att jag bara är en sommarjobbare som inte kan så mycket, inte vet vad de gör och hur saker och ting fungerar. jag slår på mig själv lite när jag tar plats och tänker att de tänker att jag inte ska tro att jag är nåt som kommer som ung tjej och inte känner dem. Men jag vet ju faktiskt inte vad de tänker. Och hur jag tror de tänker speglar ju egentligen bara min egen elaka bild av mig själv. Jag sågar mig själv och tar ut i förskott vad de kommer tycka och tänka. "Världen är ond. De kommer förstå att du inte duger och när de gör det blir jag övergiven." Suck... men ja, jag ser det ju i alla fall och det är ju en start. Men sorgligt att min hjärna verkligen fungerar så.