Jg kan inte sova, vet inte vad det är riktigt. Går bara runt i huvudet och jag plågar mig själv med de gånger jag kännt mig opririterad, bortvald eller på nåt annat sätt frustrerad på min pojkvän. Det bara går runt. Även de händelser som har kommit fram som missförstånd och när jg vet att det bara är i mitt huvud. Dt spelar ingen roll att vi har pratat om det tidigare och rett ut det, nu kommer det med samma kraft tillbaka. Kn inte släppa, glömma.... Och allt fint och bra är bara helt borta, lögner eller oviktigt i mitt huvud. Suck. Jag är så trött på det här! Upp och ner, upp och ner...
Innan jag åkte från honom i morse skrev jag söt gonatt-lapp och la i hans säng så han skulle hitta den när han går och lägger sig. Nu känns det jättejobbigt för i mitt huvud känns det som om jag ger mer, eller att jag ger för mycket och tt han inte uppskattar drt. Rädslan för att visa mig sårbar, visa känslor den är stark, för då kan man bli sårad, utnyttjad. Jag ör så förbannat rädd för att bli utnyttjad... Och för att upprepa misstagen från mitt förra förhållande. Slits mellan att våga och att vilja hålla honom på avstånd. Eller mellan att inte kritisera och va ärlig och att agera dom jag borde. Det beror på hur man set på det och vad som är rätt.. Oj, vad jag svamlar. Är iaf inte rätt tillfälle att reda ut det nu...
Och nu så får jag en notis om att han har ritat nåt till mig. Vill göra tillbaka, eller skriva att jag inte kan somna. Få hans bekräftelse så jag kan bli lugn och somna... Suck... Jag är nog lite hungrig. Går och tr en banan istället.. Så länge iaf
Nu har jag ätit banan, kollat på vad han har ritat men inte gjort nåt tillbaka, tyckte det va en ok kompromiss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar