insikter mardrömmar

Den miljö jag upplevde när jag växte upp gjorde att jag skapade en bild av världen som hotfull och orättvis, att jag inte duger och att det på något sätt alltid går åt helvete till slut.
Inget av det här är sant. Men min verklighetsuppfattning har varit sån. Det är utifrån det jag har utvecklat mina överlevnadsstrategier, mina dysfunktionella beteenden, mina defekta karaktärsdrag. För att skydda mig mot den hemska världen var jag tvungen att alltid vara förbered på det värsta. Jag var tvungen att göra mig till för att bli omtyckt. Jag kände mig trasig och defekt och behövde andras gillande för att känna att jag duger. Jag har känt mig ensam och utanför och som att ingen förstår mig.
När jag började mitt stegarbete i ACA ifrågasatte jag dessa föreställningar och insåg att de inte var sanna. Då blev den lilla flickan i mig rädd, för i hennes värld var de föreställningarna sanna. Det var hennes vardag. Så undermedvetet försöker hon få mig att förstå att de föreställningarna är sanna. Att jag inte ska utmana dem och göra annorlunda. Att det är farligt att bryta tystnaden, ingen kommer förstå och det kommer ändå att gå åt helvete tillslut. Det var detta som framkallade alla de mardrömmar jag hade den första tiden i ACA. Hon blev rädd och försökte övertyga mig om att det gamla sättet var rätt sätt. Fashinerande egentligen ju! Och häftigt att jag ser det så tydligt nu.

Min mardrömar gick alltid ut på samma sak.
Någon var ute efter mig. (livet i allmänhet) [Skräck, vara beredd]
Den var alltid smartare än mig. (världen är ond och inget jag gör ändrar på det) [Hopplöshet]
Jag sökte skydd hos andra människor. (Vill att någon utifrån ska rädda/fixa mig) [Desperation, ej eget ansvar]
Ingen förstod eller skyddade mig ordentligt. (Jag är ensam, ingen förstår mig) [Förtvivlan, isolering]

Det är nu väldigt längesedan jag drömde någon mardröm (peppar, peppar). Det är fruktansvärt skönt för jag blir inte lika trött eller är rädd för att gå och lägga mig. Tror jag har lyckats övertyga lilla flickan om att världen inte är ond. Det som hänt mig var fruktansvärt, men jag behöver inte vara i krigsläge längre. Det är över. Om något hemskt skulle hända igen så kommer jag kunna hantera det då. Det hjälper mig inte att vara i konstant beredskapsläge.

Känns väldigt fint :)