Idag är jag trött och bakis. Och ensam. Längtar massor efter min pojkvän och att bara ligga i soffan ihop hela dagen och kolla på film. Blä... Sitter och tycker synd om mig själv fast det egentligen inte är någon fara alls.
Min mamma var här precis. Skulle bara lämna en sak och sedan åka till mormor. Hon kramade om mig och det känns så fint. Men det gör också att min guard sänk och jag slappnar av. Jag blev ledsen. Mest för att hon åkte tror jag. Känner mig övergiven fast jag vet att jag hade kunnat följa med och kanske för att jag inte säger det. Jag förväntar mig att hon ska förstå vad jag behöver och vill och kan inte be om det själv. Och sedan när jag inte får det så blir jag besviken och tar upp min guard igen och stöter bort henne. Och så slår jag lite på mig själv för att jag inte släpper in henne... Härlig negativ spiral det där. Hon sa att hon ville ses mer, men att det ju får bli en annan gång. Men det är inte hon som inte kan eller har tid, det är jag.Och sen hon som förutsätter att jag är så upptagen och inte vill träffa henne. Det är ju så jag har varit, så det är inte så konstigt. Men nu vill jag ha min mamma. Vill umgås igen. Ska boka in en träff med henne snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar