Mogen diskussion? :)

Igår pratade jag och min pojkvän om en massa viktiga, jobbiga och bra saker. Det började med att vi snacka de om tydlighet. Att han är tydlig med vad han menar när han säger att "vi ses väl imorn" och att jag frågar vad han menar med det.
Sedan pratade vi lite om framtiden. Och om våra tankar kring när vi vill försöka få barn. Jag tänker att om 5 när jag är 32 så tror jag att jag kommer vilja vara på g eller i alla fall börjat planera att försöka. han säger att han nog inte ser sig som att han är redo om 5 år. Nehe.. Vad betyder det då? Det snurrade lite i mitt huvud. Men vi fortsatte prata om annat och jag tänkte att jag får känna efter och ta hjälp för att veta vad jag vill och tycker när det gäller det. när jag skulle sova sen tänkte jag att om man hittar nån som man vill ha barn med och den personen är i ett annat läge så är det väl så att båda för kompromissa lite för att det ska funka. Nu vet jag ju inte ens om jag vill ha barn med honom. Han skulle bli en bra pappa men vi har ju liksom inte ens provat att bo ihop än.. Men känns skönt att ändå ha pratat om det. Och han höll med mig...
Sen ville jag få igång lite snack om vad han vill, vad som är viktigt i ett förhållande och sånt. Vi kom in på att det är viktigt att försöka få det att inte bli vardag. Vi bor ju inte ihop, vi behöver inte ha vardag än, vi kan dra ut på den här tiden så länge. Och hans förslag var att vi kanske inte ska ha som normalläge att vi ses om inget annat händer. Att vi bestämmer när vi ska ses och gör det lite speciellt istället. Det har jag också tänkt på för det han känts lite avslaget emellanåt när vi har umgåtts så mycket. och det är bra för mig att vara ensam och att få tid att göra det jag vill göra.
Men samtidigt går mitt huvud igång och snurrar och tänker att han inte vill ses. Att jag har klängt på honom för mycket. Att jag inte ska höra av mig. osv.. Men jag reagerade inte på det gentemot honom. Jag tänkte att jag ska prata med någon annan om det. Så idag ringde jag min sponsor och när jag bara fick ur mig det så blev det mycket bättre.

Min hjärna går liksom igång och allt bra och positivt som han säger räknas inte och sedan tolkar jag in massa dåligt och att han ska lämna mig bara. Blä!
Men jag hanterade det moget. ringde min sponsor. Och under tiden var det några gånger som jag märkte att tårarna var på väg, men jag spelade inte offerkortet mot honom. Tyck synd om mig och rädda mig. Gör som jag vill, annars blir jag ledsen och mår dåligt. Nej, jag gjorde inte det! Bra!