.. sexlivet som jag och min förra pojkvän hade. Ja, om jag är riktigt ärlig så var det mycket där som inte var som det skulle. Som inte var sunt.
Jag kände en press att vårt sexliv skulle va så bra. Både jag själv satte den pressen (perfektionismen) och han satte den pressen på mig. Jag kommer ihåg att jag alltid hade en känsla av att jag inte ville, kunde inte hantera förväntningarna om hur jag skulle vara. Minns lättnaden när jag "slapp". Det gjorde ofta ont och jag kände skuld för det. Ibland sa jag ifrån men inte alltid. Varje gång jag inte sa ifrån svek jag mig själv. Jag sa till lilla tjejen att hennes känsla och behov inte var viktigt. jag förminskade och tryckte undan mina känslor.
Det hände en del att det gjorde ont när vi hade sex. Till en början sa jag ifrån men när det blev oftare och oftare märkte jag att han blev irriterad och jag kände skuld. Det gjorde att jag ibland inte sa ifrån som jag borde ha gjort. Jag vågade inte ta konflikten. Vågade inte stå upp för mig själv och säga att det var fel. Ville vara till lags, vara perfekt. Jag vågade inte säga som det var och riskera att bli ensam. Jag vågade inte stå upp mot honom. Han var ju min räddare och min trygghet. Rädslan styrde mig.
Jag tror att de här upplevelserna är grunden till de mardrömmar jag haft som haft sexuella inslag. När jag är fast och inte har något annat val än att vara till lags. Jag liksom stelnar och blir orörlig. En pusselbit till som faller på plats.
I min nuvarande relation är mycket annorlunda. Men jag märker att jag har tendenser till att göra saker som jag inte vill göra när jag är ur balans. Smärtsam sanning som är bra för mig att erkänna. För jag vill förändra. Jag vill göra annorlunda. Jag vill stå upp för den jag är, mina behov och vad jag känner. Säga att det är ok att säga nej och inte låta rädslorna styra mig.
Tack för insikten.
Hjälp mig förändra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar