Nästa lördag firar jag och min pojkvän 3-årsdag. Vi har tidigare inte firat så speciellt. Eller jo, vi har firat genom att äta någon middag på restaurang eller så. Men stämningen har varit lite som att det inte är så viktigt. Och jag tycker att det är det. Eller jag tycker att det är viktigt att visa varandra uppskattning och visa att man är tacksam för det man har och att då fira 3-årsdagen blir en ganska viktig sak. Jag har tänkt mycket att det inte är så noga för honom med såna saker och det är nog så att det är viktigare för mig. Och då kände jag att jag inte vill ta nåt initiativ för att jag vill att han ska göra det den här gången och att så vet jag att de ska plugga mycket den här veckan och att det ju är påsk i helgen och att han kanske vill åka hem till familjen. Jag var rädd för att ta initiativet och hitta på något och riskera att bli avvisad. Jag pratade om det med några vänner och de sa att jag ju såklart måste säga vad som är viktigt för mig och våga visa mina känslor och hur mycket jag tycker om honom. Det är läskigt, men jag vill ju ha den typen av relation och då behöver jag ju också agera så. Dessutom om jag tycker att det är viktigt att fira den här 3-årsdagen så får jag ju säga det så han vet och så tar jag ett initiativ till vad vi ska hitta på. Sedan kanske han gör det en annan gång när han vet att jag tycker att det är viktigt. Men om jag låtsas som att det inte är viktigt så är det klart att han tror att jag tycker att det inte är det. Det jag egentligen vill är ju att han ska tycka det är lika viktigt som jag, men det kan jag ju inte påverka. Och vi är ju olika. Återigen vill jag att han ska förstå vad jag vill utan att säga det till honom. K O M M U N I K A T I O N. Så enkelt, men ändå så svårt.
Så jag gav ett förslag på att vi skulle åka till mamma och hennes mans lägenhet för de är bortresta. Då kan vi hitta på nåt ute eller pyssla med nåt hemma. Han var bara positiv direkt och det jag byggt upp i mitt huvud om att han skulle säga att det beror på hur plugget går eller att han vill åka till sin familj kom inte. Jag hoppas att jag kan lära mig av att jag så ofta får bra respons när jag varit orolig och hittat på i mitt huvud att han inte ska förstå eller vara dum. Hjälp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar